På väg hemåt bluestrakter

En, två, tre.

Ja, vi kan sluta där för i det här bandet räcker det.

4/5

Artist:
PONTUS SNIBB’S WRECK OF BLUES
Albumtitel:
HOMEBOUND
År:
2021
Genre:
BLUES
Skivbolag:
ROOTSY MUSIC

Jag har älskat trio-formatet vad gäller rock-band sedan Hendrix, November, Gallagher och ZZ Top – hade velat räkna in Mountain här, men de envisades med orgel (antar att de inte själva tvingades kånka instrumenten av/på scen och buss).

Hursomhelst; tremannaband verkar tvinga fram det allra mesta, bästa och yttersta ur varje låt, instrument och musiker. Och det gynnar verkligen det här gänget där bandledaren piskas på av Kalle ”Stabil” Johansson på bas samt Håkan Nyberg bakom trummorna, som båda med tyngd, obeveklighet och finess kunnat göra diamanter av grillkol.

Här handlar det om rhythm’n’blues som låter ana en del Duke Robillard och Kim Wilson i skivhyllan och produktionen är homogen fast inte särskilt pockande på uppmärksamhet. Och här tappar de enligt mina i åratal utsatta öron, för det finns gott om chanser att flytta fram trumspelet samt att skita ner ljudet på gitarr och även bas ett stycke till.

Vokalt har sångaren/gitarristen Pontus Snibb assistans av Papa Dee i Walk a mile samt av Greger ”Knockout Greg” Andersson i A good man is gone, en hyllning till bortgångne Sven Zetterberg. Men Snibb är helt enkelt en satan så bra sångare och gitarren bränner till då och då (där är en fuzzbox nånstans som 60-talet nog vill ha tillbaka…)

Det finns låtar som jag tycker tyder på en vilja att göra nåt nutida av klassiska låtmönster i en av tradition både tyngd och pålitligt oföränderlig form. Park it like you stole it (suverän titel), Bad gig och Twanging är egensinniga kompositioner som de dessutom levererar med den tydlighet jag velat ha genomgående.

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Föregående inlägg

Glöd, själ och hjärta med Rag'n'Bone Man

Nästa inlägg

Äntligen en ny soloplatta med Robin McAuley

Senaste om Pontus Snibb's Wreck Of Blues