Snitsigt, varierat och alldeles lysande

Många känner kanske Pontus Snibb från Bonafide, som är mer av röjar-rock med ett ölglasperspektiv.

Men han har också spelat blues sedan barnsben (Mescaleros, till exempel) och ofta med sin far bakom trummorna – Håkan Nyberg (Nationalteatern, Wiehe, Buckaroos med flera).

Och vilken musikalisk ådra det flyter i den familjen, uppenbart. Här är den mest välspelade och välsjungna blues på svensk botten som har hörts sedan saliga Sven Zetterberg och ”Fjellis” gick bort.

Trummor solida som en armerad mur, pumpande bas att stapla ved på och ett gitarrspel som är snitsigt, varierat och som verkar direktkopplat till hjärtats rytm. Samt med en varm tanke sänd till mästaren Peter Green.

Men ingen blues klarar sig utan en röst. Och den finns här; den berör och har djup och nerv.

Jag tycker detta är ett litet och mycket homogent ihopsatt mästerverk att börja ett nytt år med. Och i så fall lär 2018 bli ett av de bästa.

Det här är en lysande platta!

Plattan släpps den 21 februari.