4/5
Artist:
Suicide Bombers
Album:
Suicide Idols
År:
2017
Genre:
Rock
Bolag:
Suicide Bombers

Suicide Bombers ger oss sleaze med 80-talsvibbar

Det är högexplosiv rock ’n’ roll från Norge.

Det är Suicide Bomber och deras senaste platta Suicide idols som låter riktigt bra!

Det är jäkligt lätt att fastna för Suicide Bombers. Det beror inte bara för att de bjuder på rock ’n roll med ett jävla gung. Det beror också på att de gör det med glimten i ögat.

Det räcker med att lyssna på introt på Suicide idols. Här presenteras bandet som att de är ”beyond criticism” och när sångaren Chris Damien Doll presenteras som The Sleaze Fuhrer och gitarristen Lazy Leather som The Sex-Gunslinger åker leendet fram direkt.

  1. Intro: A divine transmission
  2. Suicide idol
  3. Ready for tonight
  4. Next world war
  5. Never gonna change
  6. We got tonight
  7. Keep an eye on you
  8. Generation kill
  9. Sex star icon
  10. Waiting
  11. Just one fuck
  12. Outro: Over and motherfucking Out (Part 3)

Det här verkligen en platta som rockar! Suicide Bombers ger oss 1980-tals sleaze/glamrock med en modern attityd. Det är feta riff, det är melodiöst, det är en raspig sång som höjer varenda låt och det gungar som tusan!

Här finns gott om låtar som man fastnar för direkt. Här finns också en del låtar som man fastnar för lite extra. En av dem är titelspåret Suicide idol.

En annan kanonlåt är Keep an eye on you … Man kan säga vad man vill om Suicide Bombers, men en sak är säker. Det här är rock ’n’ roll som underhåller! Och Suicide idols är en kalasplatta!

Suicide Bombers

Chris Damien Doll (sång, gitarr)

Lazy Leather (gitarr)

C Slim (bas)

Lyle Starr (trummor)

Musikälskare sedan liten skit ... Fem album man måste ha i samlingen? Oasis - (What's the Story?) Morning glory, The Gaslight Anthem - The '59 sound, Tom Petty - Full moon fever, U2 - The Joshua Tree, Dire Straits - Brothers in arms och Bruce Springsteen - Born in the U.S.A. Det gick inte att välja fem ...

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Föregående inlägg

Orkesterpop från Neil Finn

Nästa inlägg

Boulevards första studioplatta på 27 år