Tycker att man känner av vad fyramannabandet från Wales smälter i den musikaliska magsäcken redan i inledande Texas red.
Här finns mycket harmonier som från den omtalade amerikanska södern, typ Blackberry Smoke eller Tedesci Trucks.
Läs mer
Kompromisslös hårdhet och sprödare klanger i en mix som gjort LSD-doktorn nöjd.
Varsågoda, här är trion Bottenhavet.
Läs mer
Tungfotat rock-beat och en solid vägg av gitarrer, bas och trummor.
Det är vad som ramlar över oss när Prins Svart släpper sin senaste singel.
Läs mer
Amerikanska Too Much Joy samlades igen …
Nej, förresten … det gjorde de inte alls – men en ny platta blev det likväl.
Läs mer
En trio kan ibland låta kompakt som formgjuten betong.
Som exempelvis Snibb & Co. i smakprovet på kommande platta.
Läs mer
”Vanlig jävla rock. Av och för lite sämre människor.”
Alfavrak har satt sin egen agenda på pricken.
Läs mer
Jag minns ganska klart (jo, fast fan tro’t) hur jag under andra halvan av 1970-talet slogs av nåt som ofta nog beskrivs som blixten eller nåt bombnedslag.
Det var nämligen så att jag kände mig totalt frånsprungen. Ungefär lika omtumlande som när etiopier knatade hem OS-guld i långdistansloppen, klockor blev digitala, någon japansk soldat sträckte vapen på nån gudsförgäten ö 30 år efter krigsslutet … Nå, ni fattar.
Läs mer
Om nån förtjänat en påkostad bok som reklampelare för Gibson Flying V så är ingen mer synonym med den gitarrmodellen än Michael Schenker.
Nu släpper han nytt.
Läs mer
Svenska Battering Ram koncentrerar sig på obönhörligt nermalande kraftrock.
De hade forcerat de flesta dörrar med lätthet, om man säger så.
Läs mer
Vargtimmen är den nattliga tid då ångesten är som jävligast.
Prins Svart vill ge hela begreppet en kick över brunnskanten.
Läs mer
Soppatorsk, en låda öl och en stuga.
Gitarr-mäster Anders Rosell vet vad som behövs för lite klassisk rock.
Läs mer