Det blir fem spår med italienskt fyramannaband som kör fyra egna alster plus en version av Dead Kennedys California über alles.
De egna låtarna är klassisk thrash försedd med en lite sorgkantad svartsyn.
Läs mer
Det första albumet från en svensk trio i klassiska formatet med gitarr, bas och trummor där varje instrument verkligen hanteras med fantasi likaväl som frenesi.
Man hade kunnat steka fläsk på de brännheta strängarna efter en genomkörare av låtarna, tro mig.
Läs mer
I eget namn skivdebuterande King Solomon Hicks blandar och ger han oss Blood, Sweat & Tears I love you more than you’ll ever know, Sonny Boy Williamson och Gary Wright.
Det blir också egna original som är rotade i klassisk blues.
Läs mer
Colorstone är ett Malmöband som låtit höra om sig via några singlar och album, och kanske att de fem pågarna fått mer uppmärksamhet utanför Sveriges gränser.
Nya singeln är ytterligare ett prov på slagkraftigt hantverk där sång och uppbackning instrumentellt sett smälter ihop till ett rustikt bygge av melodi och musikaliska muskler.
Läs mer
Fyra man starka Four Year Strong levererar en hög catchy melodiösa refränger kryddade med slaktar-riff och growling.
Sångarna känns så nära att om jag bara haft nåt hår på skulten, hade det blåsts bakåt!
Läs mer
Ett coverband med kopplingar till stronga metalbandet Syron Vanes, främst via sångaren/gitarristen Rimbert Wahlström.
DTB är i huvudsak ett coverband som lirar Priest/Saxon/Purple-låtar, men när andan faller på gör de egna låtar.
Läs mer
Sonny Landreth är en högst prisad och rutinerad musiker.
Denne slide-ekvilibrist, som har samarbetat med Eric Clapton, namnen Johnson samt John Hiatt med flera, ger oss nu ett nytt rhythm ’n’ blues-album.
Läs mer
Kanadensisk femma med en röstmässigt stark tös (Megan Merrick) vid mik och gitarr, backad främst av gitarristen Chris Osterman.
Bandet har några år på nacken och är samkört, säkert och levererar med övertygelse.
Läs mer
Via låtar som Memory, Braindead, Demon och Bloodshot och ytterligare sju spår på denna det brittiska femmannabandets albumdebut – de har en singel samt en ep bakom sig tidigare – tar Savage Hands oss med på en odyssé där lyriken ofta har en något djupare innebörd än ”Jag har inte heller nån hjärna”-texter.
Läs mer
Tre gitarrer, bas och trummor är väl närmast som en karbonkopia på sydstatsrock-genren (Outlaws, Skynyrd med flera). Men frontmannen Arjun Bhishma säger kort & gott: ”Glöm det!”, och visar via plattans tolv nummer upp en musikalisk variation som förvisso har vissa stänk av southern comfort-dricka …
Läs mer
Det är stämsång som om Crosby, Stills, Nash & Young hade viftat med pekpinnarna över notbladen, typ ”keep it simple!”
Och detta i en god mix av progressiv rock/americana med lite stänk av psykedelia här och var.
Läs mer