Lite annorlunda – men en riktigt fin Eclipse-platta

Det har gått ett par veckor sedan Eclipses senaste platta ”landade på skivdiskarna” som man sa förr i tiden.

Vet ni vad?

Den är riktigt jävla fin!

4/5

Artist:
ECLIPSE
Albumtitel:
MEGALOMANIUM
År:
2023
Genre:
HÅRDROCK
Skivbolag:
FRONTIERS MUSIC S.R.L.

Det är fasiken smått otroligt, men Eclipse känns fortfarande som ett ganska nytt band för mig – och då har man ändå lyssnat på dem i över tio år och de bildades för över 20 år sedan, 1999.

Och när de nu skickade ut Megalomanium så blev det deras nionde studioalbum.

• The truth and a little more (2001)
• Second to none (2004)
• Are you ready to rock (2008)
• Bleed & scream (2012)
• Armageddonize (2015)
• Monumentum (2017)
• Paradigm (2019)
• Wired (2021)
• Megalomanium (2023)

När det gäller Eclipse och frontmannen Erik Mårtensson så brukar man veta vad man får. Det är klassisk melodiös hårdrock. Jo, det är nog så enkelt – fast det är ta mig tusan alltid bra. Det är ta mig tusan alltid skitbra.

1. The hardest part is losing you
2. Got it!
3. Anthem
4. Children of the night
5. Hearts collide
6. I don’t get it
7. The broken
8. So long, farewell, goodbye
9. High road
10. One step closer to you
11. Forgiven

Denna gång har bandet valt att göra det lite annorlunda. Det låter inte riktigt som på de tre-fyra senaste plattorna. Det är som Erik Mårtensson säger i pressutskicket – Eclipse har dykt ned i den djupa delen av poolen. Det vågar lite mer, de vågar ändra soundet en del – och det fungerar hur bra som helst.

Sedan är det inte som så att det är några tokstora förändringar. Bandets dna finns självklart kvar – och förstaspåret The hardest part is losing you hade lika gärna kunnat vara med på Wired-albumet.

Got it! är dock mer maxad. Det är tyngre och stökigare – och man får en del Foo Fighters-vibbar i några sekunder – samtidigt som det är ett jäkla gung. Eclipse vet onekligen hur man ska göra en härlig melodi … dessutom är det ett riktigt härligt gitarrsound i låten.

Även Children of the night och I don’t get it är låtar med en tyngre känsla, men melodierna lär du känna igen. Och refrängen i den sistnämnda går inte av för hackor. Här blir det desutom en lite snygg synthslinga lite så där svagt i bakgrunden – för att inte tala om gitarrsolot! Snyggt!

High road börjar med lite ett orgel-sound och man undrar genast vart detta ska ta vägen. Svaret blir att det är en ganska tung låt och det känns mer som klassisk hårdrock. Sedan kickar givetvis det in en härlig refräng. Snyggt!

Anthem är en annan härlig låt – och det är precis som titeln säger. Det är ett härligt anthem. Det är maffigt och det finns en otrolig allsångskänsla. Trummorna! Detta måste bara bli en fansfavorit när den körs live!

Hearts collide är kanske mer klassisk Eclipse-melodiös hårdrock och det är kul att man även får det. The broken, One step closer to you och So long, farewell, goodbye kan man kanske också placera in där. Det är klasslåtar hela vägen och det är jäkligt kul att Eclipse ville testa att göra det lite annorlunda denna gång – lyssna bara på sistaspåret Forgiven som har någon countrykänsla i inledningen. Det är både oväntat och kul, men sedan lär du känna igen Eclipse.

Topp tre? I don’t get it, Got it och One step closer to you … och The hardest part is losing you och Anthem.

Eclipse
Erik Mårtensson (sång)
Magnus Henriksson (gitarr)
Victor Crusner (bas)
Philip Crusner (trummor)