Nu är Dödskällans debutalbum här

Dödskällans två första singlar skvallrade egentligen samma sak.

De sa att debutplattan kommer att bli något alldeles extra.

Nu är den här …

4/5

Artist:
DÖDSKÄLLAN
Albumtitel:
DÖDSKÄLLAN
År:
2020
Genre:
PUNK
Skivbolag:
ARNIOKI RECORDS

Dödskällan föddes en mörk och kylig höst året 2017 i en källare i Malmö. De hämtar inspiration från artister som Hurula och Thåström och då kan man nästan räkna ut att vilken typ av punk det handlar om. Det är inte den där klassiska brittiska punken utan detta är melodisk svensk punk.

  1. Sorgenfri
  2. Bilar som brinner
  3. Tystnaden
  4. Faller
  5. Catrine Da Costa
  6. Skymningen
  7. Beijers park
  8. Nålar
  9. Av hatet & mörkret
  10. D/DSK/LLAN

Bandets texter uttrycker ilska, sorg, hopp, rotlöshet, frustration och är inkapslade i kontexten av en före detta industristad. Namnet Dödskällan fångar både mystiken och melankolin musiken ger uttryck för.

Dödskällan

Dödskällan kickar i gång sitt debutalbum som sig bör. De gör det med debutsingeln, och den första låten som de skrev, Sorgenfri. Det var med den låten som de presenterade sig och det var med den låten som man blev tokfast för det här svenska punkbandet.

Soundet är som en blandning av Thåström, Hurula, Broder Daniel och The Sounds. Det där med The Sounds är inte så konstigt med tanke på att låten, ja hela albumet, är producerad och inspelad av medlemmar från bandet i deras studio i Malmö.

Det är energi, det är fart och det är melodiöst. Det är det plattan igenom med något undantag där Dödskällan drar ned lite på tempot.

Dödskällans andra singel är Av hatet & mörkret. Låten driver framåt hela tiden och man får en känsla av frustration när man får höra ”Så många tankar som borde spärras in // Och aldrig få släppas ut // Så många röster som skyller på varandra // Och splittrar våra liv av hatet och mörkret.”

Hur låter resten av albumet då? Tja, med tre ord blir det ”För jävla bra!”

Det är genomgående ett lite mörkt melankoliskt, gitarrdrivet, energiskt, melodiskt och modernt svenskt poppunksound. Det är det lite mörka som gör Dödskällan så intressant. Det blir inga lallande texter utan här finns det mer att fundera på. Då blir också det här en sylvass platta.

Topp tre? Nope, det får bli topp fem: Sorgenfri, Av hatet & mörkret, Tystnaden, Faller och Bilar som brinner.

Dödskällan
Niklas Sibelius
(sång, gitarr)
Johan Richter (bas)
Tomas Anderberg (trummor)

Musikälskare sedan liten skit ... Fem album man måste ha i samlingen? Oasis - (What's the Story?) Morning glory, The Gaslight Anthem - The '59 sound, Tom Petty - Full moon fever, U2 - The Joshua Tree, Dire Straits - Brothers in arms och Bruce Springsteen - Born in the U.S.A. Det gick inte att välja fem ...

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Föregående inlägg

Mer AOR - då låter Tony Mitchell som bäst

Nästa inlägg

Borrowed Sparks - för den som gillar Fallon och Hause

Senaste om Dödskällan