”Man får veta att man lever när man spelar där”

Det har varit ett hektiskt år för Linn Koch-Emmery.

Hon har bland annat spelat i USA, Mexiko, Tyskland, turnerat tillsammans med Johnossi – och hunnit släppa den helt färska EP:n Waves.

– Jag tycker verkligen att det är roligt och fruktansvärt kul att få spela min musik.

Linn Koch-Emmery har alldeles nyligen kommit hem efter en spelning i Tyskland, men hon hann inte ens packa upp alla sina grejer förrän det var dags för torsdagens releasefest för Waves.

– Jag har packning över hela lägenheten så det är lite rörigt, säger hon.

Hur var releasefesten?

– Det var jätteroligt! Det var väldigt nervöst. Det var många kompisar och musikkollegor som var där. Det är lättare att spela inför 500 som man inte känner än inför tio som man känner väl. Annars brukar jag inte bli nervös.

Koch-Emmerys musikresa började redan i tidig ålder.

– Jag har nästan alltid sysslat med musik i olika former.

Hon startade ett band tillsammans med några kompisar redan innan hon kunde spela något instrument.

– Jag fick lära mig det efteråt, säger hon och skrattar.

Redan då, som tonåring, handlade det om indierock.

– Jag har alltid lyssnat på gitarrer. Det var den musiken som jag lyssnade på. Det var det som alla lyssnade på då.

Genrer som pop och hip-hop har växt sig starka. Då är inte indierock det största som finns där ute nu för tiden.

– Jag är fortfarande chockad över det, säger Koch-Emmery och skrattar till.

Men indierocken verkar vara på gång igen.

– Det känns som om det har vänt. Jag tror att den är på väg att pendla tillbaka och man märker att det finns eldsjälar som älskar den.

Här hemma i Sverige är Koch-Emmery en orsak till det – fast hon skulle skulle aldrig säga det själv. Faktum är dock att hon har släppt två suveräna EP:s och intresset har varit stort kring dem.

Hon har också märkt att det har blivit relativt lätt att få spelningar utomlands. Givetvis är anledningen till det att Linn Koch-Emmery är Linn Koch-Emmery, men utomlands är genren större och det som tar fart i ett land som England brukar smitta av sig på Sverige.

– I England är det en stor genre.

Jag kan inte vänta på att kreativiteten ska komma. Jag försöker att tvinga fram den.

När hon ska göra sina låtar ser hon det som ett jobb som ska göras – även om det är ett jobb som hon älskar. Koch-Emmery kan inte bara glida runt och vänta på att kreativiteten ska komma.

– Jag är i studion, i ett rum, där jag gör det.

– Det går i perioder. Ibland kan det vara svårare att få något gjort, men jag kan inte vänta på att kreativiteten ska komma. Jag försöker att tvinga fram den.

Inspirationen till låtarna kommer bland annat från den musiken som hon lyssnar på – och musikintresset är stort. Det handlar inte bara om vad hon gör själv utan hon älskar även att höra andras musik och hon springer mycket på konserter när det ges tillfällen.

– Jag kan gå i gång på att höra andras musik.

– Det bottnar mycket i att jag har ett stort musikintresse.

Det har gått ett år mellan debut-EP:n Boys och uppföljaren Waves. Och under det året har det hänt oerhört mycket.

– Efter Boys var jag på turné med Johnossi i Tyskland två gånger, jag spelade i Mexiko, jag spelade i Tyskland, jag spelade i Tyskland igen och jag spelade i Sverige … jag spelar mycket live.

Och det är något som hon älskar att göra. Det är också en bra läroväg att gå.

– Det är jättenyttigt.

Dessutom:

– När man spelar support åt någon så når man ut till en ny publik. På det sättet är det en lyx att spela live.

Spelningen i Mexiko är Koch-Emmerys häftigaste upplevelse så här långt in i musikkarriären.

– Jag hade inte varit där tidigare och när man åker så långt för att spela så är det en stor chansning.

Men i Mexiko City hade de koll på den svenska indierockartisten som fick se en 50 meter lång kö på gatan när hon närmade sig spelstället.

– Jag tänkte: ”Jävlar, vad sjukt!”

– Det var häftigt att se hur musiken kan sprida sig via internet.

Man är ingenting förrän man är störst där.

Hon har också varit och presenterat sig i England. Det var också en upplevelse även om det inte var på samma sätt som i Mexiko.

– Det var kul. Det var speciellt … opretentiöst. Man får veta att man lever när man spelar där, säger Koch-Emmery och skrattar åt minnet.

– Jag fick en loge som var som en städskrubb! Jag fick inte ens en öl! Det var lite annorlunda, men man är ingenting förrän man är störst där.

När andra artister har fått uppleva det så kan det sluta med att de säger ”aldrig mer!”’ Så var det inte för Koch-Emmery. Hon tog det med en axelryckning och ska snart tillbaka för ett nytt gig.

– Jag har stor respekt för England så de får vara sådana. Det är så hård konkurrens.

– Men det är kul också och folk är så jäkla duktiga.

Nu kan man inte göra så mycket mer. Nu får man vänta på att någon lyssnar.

I fredags släpptes Waves.

– Det är jätteläskigt, men också jättekul. Jag har längtat efter att få släppa dessa låtar. Nu kan man inte göra så mycket mer. Nu får man vänta på att någon lyssnar, menar Koch-Emmery.

Det gick ganska snabbt att göra låtarna, men eftersom hon ofta är ute på resande fot och gör spelningar var det värre med att få ihop tid till inspelningen. Till slut gick även det vägen och vi får fyra låtar på Waves.

Det är en grym EP där Koch-Emmery briljerar från start till mål. Hon lyckas också vara ganska bred trots att det bara är fyra låtar. Det är låtar som både har melankoli och glitter.

Vilken är din favoritlåt? Du får välja en.

– Jättesvårt! Jättesvårt! Jag skulle säga Wires. Jag är så himla glad över den låten sedan var det kul att få med You & I på skivan också. Den sticker ut. Den är mycket deppigare än vad det kan kännas. Den är arrangerad så att den känns sorglig … den är sorglig.

Wires då?

– Jag har ett jättestarkt minne av den. Jag blev kär i hooken direkt när jag skrev den. Jag tänkte ”fan, vad genialt”, säger Koch-Emmery och skrattar.

– På den första demon var hooken en minut lång. Textmässigt … jag gillar den.

Man kan höra en viss skillnad mellan Boys och Waves.

– Waves är mer dynamisk. Jag jobbar i Photoshop och det är som om man har använt ett kontrastverktyg. Jag har dragit upp kontrasten lite.

– Det är mer teknik och finlir.

Det var ett naturligt steg att ta efter Boys.

– Den var naiv och ungdomlig. Waves är mer vuxen. Man vill ju utvecklas, man vill göra det bättre och bättre.

Och det har det blivit.

Nu är det åter en del spelningar som väntar. Bland annat blir det en spelning i England i november – och då får man hålla tummarna för att det blir en lite större städskrubb för Koch-Emmery denna gång …

– Det är jättemycket på gång, men jag vet inte vad jag får säga … jag ska spela utomlands i vår.

Dessutom blir det fler spelningar i Sverige.

– Jag har spelat i Stockholm och Göteborg och det har varit kul. Nu blir det lite fler städer.

Jag tycker verkligen att det är roligt och fruktansvärt kul att få spela min musik.

Det låter som om det blir mycket farande nu igen?

– Ja, men jag tycker att det är kul. Jag vill göra det här … jag tycker verkligen att det är roligt och fruktansvärt kul att få spela min musik.

En sista sak … nämn tre album som man måste höra innan man dör!

– Oj! Jag är inte uppvuxen med skivor, men någonting med Beach House. De är fantastiskt bra. Depression cherry från 2015.

– En skiva jag har lyssnat mycket på är No Ages Weirdo rippers. Det är min producent Niklas (Berglöf) som tipsade mig om dem.

– Sedan blir det Friends Manifest! från 2012. Den är också jävligt bra.

Här finns Linn Koch-Emmery på Spotify: