Division 7 behöver inte bära hundhuvudet ...

Förra året släppte Division 7 sitt debutalbum.

Nu är det svenska indiepopbandet tillbaka.

Och även Hundhuvudet är en väldigt fin platta så missa inte!

4/5

Artist:
DIVISION 7
Albumtitel:
HUNDHUVUDET
År:
2024
Genre:
INDIE
Skivbolag:
SEPTEMBERNATT

Division 7 singeldebuterade redan 2017, men det dröjde tills 2023 innan albumdebuten, Paradis garage skulle släppas.

Det gick desto snabbare att nå till album nummer två som redan är här – och man kan väl säga att den som gillade den första indiepop-pärlan även lär gilla detta.

Evangelium
Ny fobi
Du vill ha revolution
Kleptomaner
Sista tiden
Tära på mig
När jag ser tillbaks på allting
Kärlek överlag
Tempel av ljus
Exit

Ah, detta gäng är bra alltså! Varenda gång de släpper något. Det må vara en singel, en EP eller en LP så är det bra! Ja, det är knappast någon i bandet som behöver bära hundhuvudet för att något har gått snett. Hundhuvudet är ännu en pärla från Division 7.

Division 7 har sedan starten sakta men konsekvent och säkert byggt en sällsynt hängiven publik. Bandet har blivit något som närmast liknar ett fotbollslag med tillhörande supportrar som får varje livespelning att hysteriskt koka likt en läktare på vilket derby som helst. Detta har Division 7 gjort utan vare sig draghjälp från ett stort skivbolag eller exponering i de stora etablerade musikmedierna.
Från pressmeddelandet inför albumsläppet

Division 7 inleder albumet med att ge oss sitt Evangelium. Det är en soft indiepoprocklåt.

Det är dock med låt nummer två som det börjar hända saker. Det är mer fart och när det där blåset drar i gång så hoppar ögonbrynen rakt upp. Sedan blir det ett fantastiskt gung när Dara Hoel sjunger ”Klädda och beredda på allt som faller i vår hand // Rädda den som räddas behöver, räddas vill och kan // Och jag bryr mig, självklart att jag bryr mig men inte just nu // Och jag tyr mig till sånt som inte flyr mig och håller ut” i Ny fobi.

Du vill ha revolution är en av låtarna som har släppts som singlar – och det är en av albumets absoluta toppar. Det är inte riktigt samma drag som på Ny fobi, men det är rena giftet till låt! Det är över fem minuters magi som skickar ut Manchester-vibbar och den britpop som kom därifrån under 1990-talet!

Nästa låt som är så där makalöst fin är Kleptomaner. Det blir fart, blås och ett härligt gung! Textmässigt så är det överlag riktigt skönt att höra. Det är småfinurligt och fyndigt. Samtidigt är refrängerna lätta att fastna i.

Då måste man bara höra Sista tiden x antal gånger. Det är rätt häftigt att man fastnar i låten, som är ganska soft, så fort man hör inledningsraderna ”Någon gång, någon gång // Kanske inte än, inte än men så småningom // Ska också jag, veka jag // Få kunna säga att jag är bra” är man fast.

Sedan tar det fart igen med Tära på mig och När jag ser tillbakas på allting. Det är ta mig tusan klasslåtar! Igen. Det är det hela vägen och jag kan inte riktigt bestämma mig … låter Division 7 som bäst när de drar på lite eller när det är mer i ett mellantempo?

Äh, jag är glad att vi får båda delarna för det är skitbra hela tiden. Division 7 har återigen visat att de spelar i en helt annan liga än vad bandnamnet – som jag verkligen älskar! – pekar på att de skulle finnas i.