Opolerad och energisk punk med Psychopunch

Det var under 2015 som Psychopunch släppte Sweet baby octane.

Under 2019 var det svenska punkrockbandet tillbaka med en ny platta: Greetings from Suckerville.

4/5

Artist:
PSYCHOPUNCH
Album:
GREETINGS FROM SUCKERVILLE
År:
2019
Genre:
PUNK
Skivbolag:
MASSACRE RECORDS

Det har dock hänt en del i bandet mellan de där albumen. Gitarristen Jonas Karlberg (Noice) och Johan Karlsson, som var bandets första trummis, är nya medlemmar. Tillsammans med Jarmo Mäkkeli och Patrik Wallert är det numera de som utgör Psychopunch.

Bandet bildades i Västerås 1998 och sedan dess har de skickat ut sina plattor med ojämna mellanrum. Nu har det blivit tolv fullängdare:

W.A.J.A.W.A.H.W.I.S.D. (1999)
Bursting out of Chucky’s town (2000)
Original Scandinavian superdudes (2001)
The pleasure kill (2002)
Smashed on arrival (2004)
Kamikaze love reducer (2006)
Moonlight city (2008)
Death by misadventure (2009)
The last goodbye (2010)
Smakk valley (2013)
Sweet baby octane (2015)
Greetings from Suckerville (2019)

Ska man jämföra Psychopunch med något annat band så är det kanske en del Social Distortion över detta. Man får lite sådana vibbar i alla fall. Kasta in lite The Bones i mixen och man hamna hyfsat nära Psychopunch.

På den senaste plattan får vi 13 spår. Det är 13 traditionella punklåtar. Det är opolerat, energiskt och inte minst så är det melodiöst. Det är öldoftande sjunga med-refränger och ett jävla gung. Det är skitbra!

Shut your fucking mouth
I’ll be home tonight
Darling, take all of me
Love
Scream your little heart out
Crash landing
Liar
I don’t need a broken heart
City’s on fire
Let’s do it again
Tell me everything
Over you
Raise your glass

Psychopunch övertygar stort. Redan under inledningsspåret Shut your fucking mouth känns det som om man har fått en käftsmäll. Det är en sådan energi och ett sådant gung att man mest vill sjunga med och försöka klappa med i takten.

Psychopunch radar upp kanonlåtar. Det är dock på ett ställe som man hakar upp sig. Det är när Scream your little heart out. Det är en låt som är mer rock ’n’ roll än punk och det låter makalöst bra. Gunget och allsångsrefrängen. Tja, vad säger man? Wow!

I don’t need a broken heart är en annan favorit … ah, Psychopunch bjuder på punkrock som man bara älskar! Det är lite ilsket, stökigt och rått. Det är strålande! När plattan är slut är det bara till att lyfta på glaset och säga skål!