Brott och straff – en ny guldklimp av Larson

Under 2017 fick vi två album av Fredrik Larson: Nattåget från Prag och 1979.

Nu är han tillbaka med Brott och straff – och visst är det en guldklimp det här också.

5/5

Artist:
FREDRIK LARSON
Album:
BROTT OCH STRAFF
År:
2019
Genre:
FOLK, ROCK
Skivbolag:
ROSOR

Ibland känns det lite som om Fredrik Larson är Sveriges bäst bevarade hemlighet. Hur det är möjligt begriper jag inte. Han har ändå nio plattor i bagaget – och det är inte vilka plattor som helst.

För den som gillar svensk rock och band/artister som Eldkvarn, Peter LeMarc, Mikael Wiehe och Björn Afzelius så är Larsons låtkatalog en skattkista fylld med guldkorn.

Den kistan fylls nu på med tio nysläppta låtar som är skrivna mellan 2005 och 2017.

1. Brott och straff
2. Du och jag och Bob
3. En sång om längtan
4. Kårhusockupationen -68
5. Skuggorna och nuet
6. Kokongen
7. Brev från en orolig medborgare
8. Många och en
9. Sent en natt
10. Tid att sätta punkt

Brott och straff, som är ett lite udda, tvärpolitiskt och mångbottnat album, spelades in under 1,5 år och det är en drömsk och lite ilsk folkhemsblues där det återigen är Larsons berättelser som man fastnar i. Här finns bland annat låtar om att drömma sig bort från bruksortstristessen, om att förälska sig, om Larsons egen livsresa och om att någon lämnar sin kokong.

Larson har sedan tidigare gett oss en del smakprov från albumet: Många och en, Tid att sätta punkt och Kårhusockupationen -68. Det är låtar som visar vilken bredd Larson har i sitt låtskriveri. Många och en återvänder till ett debattprogram i SVT under nationaldagen 2006. Han gör alltså en låt om ett debattprogram (?) – och det blir bra!

Kårhusockupationen -68 har en elva verser lång text som reser genom 50 år och klockar in på över åtta minuter! Det är annorlunda och det är riktigt kul att Larson vågar ge sig på något sådant här. Det är kanske inte den stora favoriten på albumet, men den sticker definitivt ut – och vem vill att allting ska låta likadant hela tiden?

Annars finns det några självklara favoriter. Titelspåret Brott och straff är en. Jag vet inte varför, men berättelser om en småort är något som alltid får mig att vilja lyssna mer. Dessutom är det ett grymt skönt gitarrsound här,

Nu vet jag var du är, jag är välinformerad
Ja, det är du och jag och Bob ensamma kvar på en restaurang
Några lampor lyser svagt där över baren
Glasen är tomma och klockan är sen

Du och jag och Bob tillhör det absolut bästa man har hört från Fredrik Larson. Återigen är det texten som man fastnar i. Hans beskrivande berättelser är helt enkelt makalösa. När man sedan får lite soft rock, ett suveränt gitarrsound och lite munspel till det så är det bara till att bocka och buga. Det här är en av de bästa svenskspråkiga låtarna som kommer att släppas under 2019 – så bra är den!

Fast Larson har givetvis mer att komma med. Brott och straff är en stark platta från början till slut. Han har en sådan känsla i det han gör att flera av låtarna letar sig rakt in i hjärtat.

Kokongen måste också bara nämnas. Det här Dire Straits-gitarrsoundet är sjukt bra. Lägg till en bra text och ett skönt gung så är det en kanonlåt också. Fast det är även den lite mer softa Brev från en medborgare …

Topp tre? Det känns löjligt att välja några låtar här, men om man verkligen måste så får det bli fem: Du och jag och Bob, Kokongen, Brev från en orolig medborgare, Brott och straff och Många och en. Nej, det är bara till att konstatera att Brott och straff förmodligen är den bästa plattan som Larson har gjort hittills.

Larson berättar om sina låtar på sin hemsida:

Brott & straff
En enkel country om småsinta bruksorter en uttråkad ungdom lämnar så snart de slutar skolan (och återvänder till när de själva bildar familj). Övergivna fabriker och tomma tegelbruk minner om svunna tider. Kommunpolitiker kämpar med sviktande budget och att locka nya investerare till bygden. Av någon anledning älskar jag dessa små samhällen långt från storstadsdjungeln, långt från trafikinferno och uppskruvat tempo.

Du och jag och Bob
En trevande kärlekshistoria på en restaurang där kocken diskat undan, baren stängt och vännerna gått hem. De unga tu plockar upp en mobil och spelar Dylan på låg volym som enda sällskap. De vandrar bort till en urvattnad jazzfestival och fortsätter sedan över gatorna sökande varandras händer.

En sång om längtan
Skriven våren 2005. Samma år Totta Näslund ställde tofflorna. Även en i raden av påvar lämnade sin hatt och sitt gudagivna ämbete. Själv satt jag framför nyhetsmorgon och kollade på Grymlings, som gjorde comeback då. Men lät inte bra. ”Det gör jag bättre än dem” tänkte jag och började omgående skriva denna låt under lång vandring i ett yrvaket Helsingborg. Jag satt på biblioteket och bläddrade i Dylans memoarer, vilket troligtvis inspirerande till stora textmassor. Minst hälften av all text skalades dock bort under inspelningarna.

Kårhusockupationen -68
Hösten 2017 sändes dokumentär om svensk progg och musikbranschen under sjuttiotalet. Jag föddes året innan studentrevolterna och växte upp med Palme som landsfader och Astrid Lindgren som den stora matriarken – den stora berättaren med famn för alla barn. Sjuttiotalet genomsyrades av en makthungrig socialdemokrati och ett svagt civilsamhälle. Ändå var min barndom en blomstrande tid med enorm kulturell kreativitet och stora idrottsframgångar. I och med femtioårsfirande av kårhusockupationen ville jag teckna mitt eget liv parallellt med samhällets och skrev ihop denna åtta minuter långa blues på en halvtimme. Videon klipptes ihop under några dagar med enklaste program. Dock la vi ner många dagar för att få till den i studio.

Skuggorna & nuet
Höst 1995. På en bänk utanför Domkyrkan i Göteborg satt en kvinna och grät. Jag stannade till. Såg folkmassorna nerför Kungsgatan in och ut ur affärer och kaféer. Sen gick jag hemåt min lägenhet i Johanneberg och försökte få en låt ur mig. Men allt lät platt och intetsägande då.

Kokongen
Ibland vill man bara kasta allt gammalt, rensa i garderober, äta och konsumera mindre. Bli lätt. Enkel. Meditera över tillvaron. Söka naturen inom sig. Lämna normer och allmänna pålagor. Läka. Låta sig helas.

Brev från en orolig medborgare
Helsingborg under åttiotalet, innan Knutpunkten byggdes, turade många till Helsingör och försåg sig med öl och sprit till en billig peng. Svensk krona var mer värd än dansk. Men danskarna avskydde svensk ungdom pissa och spy i gränder. Dock blomstrade kommersen och handlarna gnuggade händerna. Sen kom nittiotalet, finanskris, fallande kurser, stigande räntor, Nirvana och tusentals unga rockers bankande i kommunens replokaler. Alla var stjärnor och poeter innan de skrev första låt. Sångens huvudperson tittar tillbaka på sin ungdom i denna låt. Han ser en stad sjangsera. En kultur långsamt dö ut.

Många och en
Skriven i juni 2006 i samband med en het debatt kring firande av nationaldagen. Redan då diskuterades om man får hissa flaggan utan att bli stämplad som rasistisk nationalist. Om man får lov att älska sin kultur och historia och även hylla den välståndsutveckling vi haft. Debatter då var inte helt olika de vi har nu. Svensk kultur finns inte samtidigt som vilken annan kultur som helst både tokhyllas och är tabu att approprieras. Konflikter i vårt land har många bottnar och den svenska modell vi haft sen industriålderns dagar fungerar inte längre. Politiker lyckas inte heller ena människor. Uppenbart är bristen på en större kulturberättelse – något som för oss alla människor samman. En identitetssökande västvärld har i mina ögon gått vilse efter femtio år av politiska projekt. Att skriva låtar har blivit viktigare än någonsin.

Sent en natt
Både i mitten av åttiotalet och mitten av nollnolltalet arbetade jag som tidningsbud. Upp kl 02 och köra iväg och hämta tidningsbuntar på lastbrygga och sedan leverera färska nyheter i brevinkasten. I mitten av åttiotalet hade alla hushåll tidning, tjugo år senare hade prenumerationer minskat rejält. Ändå fick femhundra brevlådor i Skälderviken morgonens tidning nattetid. Då och då stannade jag till på min runda och upplevde alla årstider, vädrets växlingar. Städer är helt fantastiska när folk sover. Tystnaden. Gator tomma. Hus nersläckta. Några enstaka personer ute – antingen väldigt morgonpigga eller halvsliriga nattsuddare. Och vi då, tidningsbuden.

Tid att sätta punkt
Kikki Danielsson liv på knappt fem minuter.

De som har medverkat på albumet:

• Fredrik Larson (sång, akustisk gitarr, munspel).
• Limme Johnsson (akustisk och elektrisk gitarr, bas, orgel, trummor, kör, programmering).
• Erik Ahl (piano, orgel).
• Carl Magnus Consitt (trummor).
• Brott och straff är producerad, inspelad, mixad och mastrad av Limme Johnsson i Studio Mansarda, Helsingborg.

För den som vill se Larson live så kommer han att ge en del spelningar framöver:

• 2 mars: Brunnsparken kafé, Ronneby.
• 16 mars: församlingshemmet, Strövelstorp.
• 30 mars: The Tivoli, Helsingborg.
• 21 juni: Kvarnen i Kornhult.