Det är platta nummer 14.
Det är mörkt och kanske mer rockigt än någonsin.
Det är Depeche Mode som är tillbaka med albumet Spirit.
4/5
Artist:
DEPECHE MODE
Albumtitel:
SPIRIT
År:
2017
Genre:
ELEKTRONISKT, SYNTH
Skivbolag:
COLUMBIA RECORDS
Synthpop/synthrock-hjältarna från Basildon är tillbaka med sitt 14:e studioalbum sedan starten 1980. Och det är en imponerande diskografi vi får av Depeche Mode.
- Speak & spell (1981)
- A broken frame (1982)
- Construction time again (1983)
- Some great reward (1984)
- Black celebration (1986)
- Music for the masses (1987)
- Violator (1990)
- Songs of faith and devotion (1993)
- Ultra (1997)
- Exciter (2001)
- Playing the angel (2005)
- Sounds of the universe (2009)
- Delta machine (2013)
- Spirit (2017)
Visst känner vi igen Dave Gahan, Martin Gore och Andy Fletcher. Det är tung, lite mörkare synthrock som vi får på Spirit som går i det långsammare tempot och som känns som en fortsättning på finfina Delta machine från 2013.
- Going backwards
- Where’s the revolution
- The worst crime
- Scum
- You move
- Cover me
- Eternal
- Poison heart
- So much love
- Poorman
- No more (This is the last time)
- Fail
Den finfina förstasingeln Where’s the revolution berättar mycket vad vi får denna gång.
Det är politiskt, det är Brexit och Trump. Depeche Mode tar ställning och kramar ut sig låtar om hur de ser på det som händer i världen.
Hey scum, hey scum
What have you ever done for anyone
Hey scum, hey scum
What will you do when judgement time has come
Spirit är knappast en platta som man drar i gång för att ha som bakgrundsmusik. Det här behöver man verkligen lyssna på och när man har låtit plattan snurra några gånger så får man ett bra album.
Bästa låtarna? Where’s the revolution, Poison heart, So much love, Cover me och Fail där DM konstaterar att ”We’re fucked” …
[…] Clarke gjorde succé med Depeche Mode, men han lämnade bandet tidigt. Det var smått knäckande på den tiden när man precis hade […]
[…] det på Strange attractor. Alphaville har gått vidare och låter helt annorlunda precis som Depeche Mode gör om man jämför med det glada […]
[…] är melodiös och lätt att ta in. Stundtals känns det nästan som om The Stone Roses och Depeche Mode gör någonting tillsammans. Dra i gång den makalöst bra What happened to you? så förstår ni […]
[…] Givetvis får vi många låtar från albumen Hysteria och Adrenalize, men vi får även den supersköna covern Personal Jesus (Depeche Mode). […]
[…] är inte den där klassiska Depeche Mode-synthen från 1980-talet utan här är det mer bas, lite mer powerpop och drömpop över det hela. […]
[…] att duon, som gör allting tillsammans, gillar Depeche Mode behöver man knappast vara en raketforskare för att förstå. Det hörs om man säger så – […]