Bra musik. Bara bra musik. Nästan.


4/5
Artist:
The 69 Eyes
Album:
West end
År:
2019
Genre:
Rock
Bolag:
Nuclear Blast Records

Gothic-mörkt och tungt med The 69 Eyes

The 69 Eyes av

The 69 Eyes har varit i gång i 30 år.

Då är det dags att skicka ut en ny platta.

Vi får West end – och det är en riktigt bra gothic rock-platta.

The 69 Eyes bildades i Helsingfors sommaren 1989 och från början var soundet annorlunda mot i dag.

  • Bump ’n’ grind (1992)
  • Savage garden (1995)
  • Wrap your troubles in dreams (1997)
  • Wasting the dawn (1999)
  • Blessed be (2000)
  • Paris kills (2002)
  • Devils (2004)
  • Angels (2007)
  • Back in blood (2009)
  • X (2012)
  • Universal monsters (2016)
  • West end (2019)

Det här soundet som The 69 Eyes bjuder 2019 på är riktigt skönt. Det är mörkt och det är småtungt. Ja, det är gothic rock som fastnar direkt. Det är något med det här mörka som gör att man bara vill ha mer. Ska man jämföra med något annat klassiskt band så är det kanske The Sisters Of Mercy som man börjar tänka på. Det är i alla fall hyfsat nära.

  1. Two horns up
  2. 27 & done
  3. Black orchid
  4. Change
  5. Burn witch burn
  6. Cheyenna
  7. The last house on the left
  8. Death & desire
  9. Outsiders
  10. Be here now
  11. Hell has no mercy

Oh, det här soundet är fett alltså. Den aktiva basen får jobba på bra här hemma och det är så att varenda fönster börjar vibrera när man vrider upp volymen på stärkaren till West end som är vampyrerna från Helsingfors tolfte studioalbum.

Trots att det är mörkt och tungt är det melodiöst och det visar de inte minst på 27 & done. Den har allt det där och den går i ett lugnare tempo. Det är en låt om att komma till Hollywood med storslagna drömmar som sällan uppfylls.

Black orchid börjar annorlunda och hade man inte vetat vad att det var The 69 Eyes kunde man tro att det var någon synthgrupp som hade något på gång, men sedan tar låten fart och när man hör sångaren Jyrki 69 så känner man givetvis igen det här gänget igen.

Change är även den annorlunda. Den börjar med ett piano, sedan blir det stråkar och låten känns hur vacker som helst. Sedan kommer det mer och mer instrument och snart är det lika mörkt som allt annat … Det är dock lite lugnt, men med Burn witch burn sätter det i alla fall lite fart igen och det behöver man.

Cheyenna är även det en tung sak. Gitarriffen är hur sköna som helst och det där mörka soundet gör sig hela tiden. Det gör sig till och med lite extra när det blir lite tyngre.

Totalt blir det elva spår och inte ett enda kan kallas för en filler. Inte en chans. Det är bra hela vägen. Dessutom känns det som om plattan kommer att växa. Sådana här mörkare plattor brukar göra det.

Topp tre just nu? Death & desire, 27 & done och Black orchid.

Musikälskare sedan liten skit ... Fem album man måste ha i samlingen? Oasis - (What's the Story?) Morning glory, The Gaslight Anthem - The '59 sound, Tom Petty - Full moon fever, U2 - The Joshua Tree, Dire Straits - Brothers in arms och Bruce Springsteen - Born In the U.S.A. Det gick inte att välja fem ...

1 kommentar

Lämna ett svar

Din mailadress kommer inte att publiceras.

*

Inlägg om The 69 Eyes

Gå till Toppen