Det är ett lämpligt titulerat nytt album (det femtielfte i ordningen?) från den vitalaste blues-mannen vi har.
Briljant!
5/5
Artist:
ROLF WIKSTRÖM
Albumtitel:
BALLADER OCH BRÖL
År:
2021
Genre:
BLUES
Skivbolag:
BLACK LIGHT RECORDS
Efter den inledningen blir det faktiskt lite knivigt att fortsätta, men ingen har ju ännu haft vett hindra mig från att stapla adjektiven på varandra. Så nu öppnar vi asken med superlativ.
Rolf Wikström var likt Peps en av bluesens uttolkare på 70-talet och låten Solidaritet blev ett örhänge under den tiden av vänstervurm och en stark progressiv musikrörelse.
Sedan dess har Wikström oförtrutet jobbat på, släppt plattor lika troget och träget som hans turnébuss slitit däck länder och riken runt. Dessutom har han välförtjänt prisats med diverse utmärkelser för sitt högkvalitativa slit.
Här styr han bussen än en gång längs välkända vägar i ett landskap av blues i dikesrenen, country över sädesfälten och svensk visas klarblåaste himmel – har bara hört upphovsmannen John Holm tidigare göra rättvisa åt sin vemodigt vackra klassiker Ett enskilt rum på Sabbatsberg. Här är Wikström i sitt esse, backad av en precis skitsnygg orgel av Procol Harum-snitt.
Här finns så mycket mer därtill, varav jag gärna tar upp Hela mitt liv som kunde ha varit Mustang Sally (version 57), countrykryddan i ”nnu en natt, Så skönt, så skönt lutar sig lite mot 60-talshiten Goin’up the country med Canned Heat.
Där finns även lite traditionell slow-blues samt lite utlovat bröl, särskilt i inledande Klass klass klass. Finalen är singeln Bara ta det lugnt i duett med svensk blues starkaste sångstjärna under 2000-talet; Lisa Lystam.
Textmässigt är han i bästa stunderna en vardagspoet av nästan Olle Adolphsonskt snitt … eller Nils Ferlin, som Wikström ägnat ett helt album åt.
Gitarrspelet är som alltid och för evigt så jäkla snyggt – elegant smeksamt eller som ett fräsande kattdjur. Som sagt inledningsvis: Ett livfullt album från en högst vital 72-åring.
