Ozzy Osbourne har hunnit bli 73 år.
Då kan man ju tänka sig att han börjar dra ned på tempot och att allt kanske inte är som på 1980- och 1990-talet.
Glöm det!
The Prince of darkness levererar fortfarande.
4/5
Artist:
OZZY OSBOURNE
Album:
PATIENT NUMBER 9
År:
2022
Genre:
HEAVY METAL
Skivbolag:
EPIC, SONY MUSIC ENTERTAINMENT
Ozzy Osbourne slog igenom under 1970-talet då han var sångare i Black Sabbath. 1979 fick han dock sparken från bandet – och han gick vidare med en solokarriär och den har ju varit ganska hyfsad om man säger så …
- Blizzard of Ozz (1980)
- Diary of a madman (1981)
- Bark at the moon (1983)
- The ultimate sin (1986)
- No rest for the wicked (1988)
- No more tears (1991)
- Ozzmosis (1995)
- Down to earth (2001)
- Under cover (2005)
- Black rain (2007)
- Scream (2010)
- Ordinary man (2020)
- Patient number 9 (2022)
När Ozzy Osbourne släppte Ordinary man för två år sedan var det hans första soloplatta på tio år – och det var väl självklart att man inte riktigt visste vad han skulle komma med.
Det blev en smällkaramell till platta!
Nu är Osbourne, som har dragits med hälsoproblem och som har fått diagnosen Parkinsons, tillbaka med uppföljaren och denna gång funderade man inte om det skulle bli bra. Man funderade på hur bra det skulle bli.
- Patient number 9
- Immortal
- Parasite
- Mr. Darkness
- One of those days
- A thousand shades
- No escape from now
- Nothing feels right
- Evil shuffle
- Degradation rules
- Dead and gone
- God only knows
- Darkside blues
Det blir heavy metal-låtar med ett ganska mörkt sound, men stundtals blir det också ett ganska poppigt metalsound så räkna med att det är lättlyssnade låtar. Det är helt enkelt ett grymt härligt sound som Osbourne-fansen lär känna igen.
Och på albumet har har Osbourne sett till att få med sig ett gäng sylvassa musiker: Eric Clapton, Tony Iommi, Jeff Beck, Zakk Wylde, Josh Homme, Mike McCready och den bortgångne Taylor Hawkins. Robert Trujillo, Chad Smith, Chris Chaney och Duff McKagan finns även de med.
Albumet kickas i gång med titelspåret Patient number 9 och det är en kanonlåt. Osbourne gör den tillsammans med Jeff Beck och trots att den är sju minuter och 21 sekunder så har man inte fått nog. Det är mörkt, tungt och melodiskt plus att det blir en poppig refräng samtidigt som Beck briljerar med sitt gitarrlirande.
Immortal, där gitarristen Mike McCready finns med, och Parasite, med Zakk Wylde på gitarr, blir ännu tyngre. Framför allt Parasite gör att högtalarna får svettas …
Tony Iommi tar hand om gitarrsysslan på No escape from now. Den softa inledningen är smått magiskt, men sedan blir det fortsatt tungt och mörkt där vi får en text om att vara fånge i sig själv.
Gone are the yesterdays
Ozzy Osbourne
Tomorrow’s getting cold
And you can’t turn back now
Trapped in the words you say
True stories never told
There’s no escape from now
Det är hur häftigt som helst att man får höra Tony Iommi på en låt och Zakk Wylde på en annan. Ändå funderar det lika bra när Osbourne tar in Eric Calpton på en tredje – och den låten, One of those days, tillhör de absolut bästa på albumet. Claptons gitarrlirande är från en annan planet! Sedan skadar det ju inte att det blir ett härligt gung.
Osbourne bara fortsätter att leverera kanonlåtar. A thousand shades, Nothing feels right, Evil shuffle och Degradation blues är andra missa inte-låtar!
Balladen God only knows får man inte heller missa.
