Flames Of Fire gör dig till hårdrockare

Här finns alla anledningar som fick mig att bli hårdrockare 1982-1983 på en skiva!

5/5

Artist:
FLAMES OF FIRE
Albumtitel:
FLAMES OF FIRE
År:
2022
Genre:
HEAVY METAL
Skivbolag:
MELODIC PASSION RECORDS

Flames Of Fire kan inte skryta med en lång bandhistorik och av nio låtar är två intro/outro, men där upphör de negativa kommentarerna. Bandet består av Christian Liljegren på sång, gitarristerna Mats-Åke Andersson (ex-Zaragon), Jani Stephanovic (Solution .45, The Waymaker, ex-Divinefire) och Stephen Carlson (Christian Liljegren), basisten Per Schelander (House Of Shakira, Astrakhan, Pain Of Salvation, ex-Royal Hunt). Keyboards och trummor sköts av Stephanovic som även har producerat. Låtarna har Andersson skrivit och arrangerat ihop med Liljegren, allt enligt infon.

  1. Intro New dawn
  2. Gloria
  3. Flames of fire
  4. Madness
  5. I am
  6. Time to live
  7. Solution
  8. Soldiers of the king
  9. End theme

Den inledande singeln Gloria öppnar med att Liljegren visar att 50 år inte är någon ålder på en häst. Jag tror att merparten av Sveriges sångare får svårt att sätta den öppningen. Kika lite extra i videon så får du även se Schelander fingertappabasen och rytmsektionen är verkligen solid. Gloria har ett skönt klassiskt driv, men det kommer faktiskt ännu bättre låtar.

Mid-pacegunget i titellåten är svårt att tycka illa om och låten känns riktigt episk för att vara 3:16 lång.

Infon omnämner idel klassiska band och i Madness är det Iron Maiden som får sin tribut. Tänk Out of the silent planet, men med egen prägel så vet du vad som väntar.

Sedan kommer årets svåraste refräng att få ur skallen, I am hemsöker mig dagligen! Om MTV fortfarande varit som på Headbanger’s Ball-tiden hade dett varit bråttom att göra en video!

Ducka Yngwie J. Malmsteen för om du hade gjort Time to live hade kritikerna på nätet tystnat. Tänk tillbaka till Malmsteens första två skivor, peta in Liljegren på sång och låt proffsig neoklassisk hårdrock fylla öronen.

Nästa låt är riktigt otäck, tänk om Ritchie Blackmore hade blivit 30 år yngre, känt sig på Stargazer-humör och låtit Stryper fila ihop texten. Solution har det där majestätiska klassiska hårdrocksstuket som annars tycks utrotat i dag.

Sedan avslutar Flames Of Fire med Soldiers of the king. Det är en låt som definitivt hade satt Malmsteen på kartan igen, mer neoklassiskt än neoklassiskt helt enkelt.

Om jag har undrat var 1980-talets neoklassiska heavy metal och lite till tagit vägen så vet jag nu. Här finns alla anledningar som fick mig att bli hårdrockare 1982-1983 på en skiva!

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Föregående inlägg

Än finns lite bett i hammarslagen

Nästa inlägg

Lysande som vanligt från evelyne