Tungt och poppigt med Symphony Of Sweden

Symphony Of Sweden har bara varit i gång under två år.

De har ändå hunnit med att att släppa två album – där det senaste är Saints of yesterday.

4/5

Artist:
SYMPHONY OF SWEDEN
ALbumtitel:
SAINTS OF YESTERDAY
År:
2022
Genre:
ROCK, METAL, POP

Det var i början av 2021 som Symphony Of Sweden, som är Linus ”Lee” Wester och Pontus ”Evan” Hagberg, släppte debutalbumet Inner demons.

Det är en lite kul historia om hur de träffades. De bodde i samma stad i norra Sverige och Wester hade en tobaksaffär där de också tog emot paket. Det var här som Hagbergs beställda paket hamnade och efter att hälsat på varandra några började de diskutera ett musikrelaterat paket.

Det slutade med att Hagberg bjöd Wester till sin studio – och han hittade sedan en instrumental låt som Wester hade lagt upp på Youtube. När han sedan dök upp i studion hade han lagt på en ny melodi och gjort en text som han sjöng när de träffades i studion. Resten är historia.

När de nu släpper album nummer två så blir det fortsatt en blandning av metal och pop – och det låter jäkligt bra.

  1. Will she fight
  2. Angels
  3. Saints of yesterday
  4. Madness
  5. Champions
  6. Bailey
  7. Slave gates of heaven
  8. Making it right
  9. Flatline me
  10. The grim reaper
  11. The road

Det är låtar som både är tunga och poppiga och det är låtar som har en modern känsla – även om Symphony Of Sweden har investerat mycket i analoga instrument och undviker plugins så mycket det går – och som fastnar direkt.

Det är ett riktigt starkt album där man fastnar direkt, men det är med Champions som man tänker att ”den här låten borde verkligen var och varannan idrottsförening som vinner en match borde spela så högt det bara går” …

Men innan dess har Symphony Of Sweden gett oss två suveräna låtar i Will she fight och Angels. Refrängen i Will she fight alltså … eller i den mäktiga och maffiga Angels, som är den mest utmanande låten som de har gjort, som båda tillhör de absoluta bästa låtarna på albumet.

Fast här finns mycket mer än så. Varenda låt är stark och det är lite svårt att ta in att det här gänget bara har varit i gång i knappt två år …

Det är dessutom skönt att höra den här hybriden av pop och metal där soundet stundtals kan vara väldigt tungt som i Slave eller Slave gates of heaven, men där det sedan blir en ultracatchig refräng och ett sjuhelsikes gung som det blir i den synthiga Madness.

En annan låt som bara måste nämnas är den fina Bailey. Här blir det en power ballad där Symphony Of Sweden får med lite stråkar bland alla gitarrer och annat. Det är ta mig tusan så att man blir tårögd … och vill du ha ännu en ballad så lyssna på The road. Wow!

Symphony Of Sweden visar också en annan sida av sig när de ger oss Flatline me som är en pianoballad där de även har med lite stråkar som lyfter allting. Det är en vacker låt.

Topp tre? Will she fight, Angels och Madness … och Bailey.

Musikälskare sedan liten skit ... Fem album man måste ha i samlingen? Oasis - (What's the Story?) Morning glory, The Gaslight Anthem - The '59 sound, Tom Petty - Full moon fever, U2 - The Joshua Tree, Dire Straits - Brothers in arms och Bruce Springsteen - Born in the U.S.A. Det gick inte att välja fem ...

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Föregående inlägg

Bland kåpor och bockfötter

Nästa inlägg

Nytt lysande album från Frank Turner