2009 var förra gången jag fick en Manimal-platta till recension. The darkest room var inte min grej så den skivan har försvunnit någonstans i källaren.
Jag skrev något ljummet och sedan var det inte mer med det. Det är lite svårt att tro att Samuel Nyman liksom gitarristen Henrik Stenroos är kvar 2021.
4/5
Artist
MANIMAL
Albumtitel:
ARMAGEDDON
År:
2021
Genre:
HÅRDDROCK, HEAVY METAL
Skivbolag:
AFM RECORDS
För det är ett annat Manimal i dag, inte minst sången som i inledande Burn in hell oftast påminner om Kim Bendix Petersen på ett positivt sätt.
Bas och trummor sköts numera av Kenny Boufadene respektive André Holmqvist (Ice Age) som säkert bidrar till dundret.
- Burn in hell
- Armageddon
- Slaves of Babylon
- Forged in metal
- Chains of fury
- Evil soul
- Path to the unknown
- Master of pain
- Insanity
- The inevitable end
Skivan är omväxlande trots tyngden och titellåten är trevlig, men det är Evil soul som envist sätter sig i minnet. Gunget i Chains of fury fastnar även det och Path to the unknown är progressivt mys. Det finns svaga drag av scandimetal à là Erik Mårtensson/Eclipse i tyngden, men Manimal håller stilen och kommer i mål snyggt och lätt progressivt med The inevtable end.
Den här promon håller jag mycket hårdare i än föregångaren 2009. Influenserna från dundrande heavy metal modell King Diamond sitter i både ljudbild och i en del fall sång. Parallellt med dundret finns en progressivitet och en musikalisk förmåga. Sång och gitarrspel har, som jag minns det, har utvecklats mycket och bandet kan mycket väl vara på väg mot sin höjdpunkt. Jag lyfter på hatten.
