Ordspråket ”Ska det gå åt helvete, ska det göra det med musik” sitter som en handske gällande Buckcherrys nionde album.
5/5
Artist:
BUCKCHERRY
Albumtitel:
HELLBOUND
År:
2021
Genre:
HÅRDROCK
Skivbolag:
EARACHE RECORDS, SOUND POLLUTION
Inledande 54321 är bara så kraftfull, grym upptempo-mättad rock tangerande gammal amerikansk punk. Och snacka om att anslå tonen direkt för följande nio spår får nästan högtalarna att rinna över av öl & bourbonshots och brötiga Gretsch-gitarrer.
Titelspåret är som om Dead Daisies bjudit på gitarr-riffen, sångrefrängen har mäktig Foo Fighters-touch och det effektfullt nedtonade stycket före slutklämmen får nackhåren att krylla sig.
Följande Gun och No more lies är som gjorda för en liten svängom vid bardisken med accentuerad trumrytm, vräkigt munspel och en sångare i Josh Todd som åtskilliga rockband skulle avundas – och som tatuerarna tjänat feta pengar på.
Ordningen/kaoset återställs via Here I come där hela bandet tycks banka på dörren med högljudda krav på att ställa till med fest där du står för dryck och eventuellt tilltugg.
Men de går ner i vilopuls i två spår därpå och The way blir rätt uthärdligt balladstuk tack vare genomarbetat arrangemang, snygga refräng-harmonier plus ett klassiskt mello-grepp i en tonartshöjning.
Och då det här jäkligt bra bandet i rättvisande albumtiteln tycks styrt kosan mot helvetet stiger jag gärna på utmed vägen.
Hellbound släpps på fredag.
