Något avlägset förslutet handlar det inte om här. Snarare ett cirka 40-årigt ljudförflutet med bas i England. Fast de här gossarna är baserade i Schweiz och gav ifrån sig första livstecknet med en demo 2003.
De gör ingen hemlighet av att varken ha funnits sedan 1982 eller av sina allt annat än brittiska namn, men detta är fjärde skivan.
3/5
Artist :
DISTANT PAST
Albumtitel:
THE FINAL STAGE
År:
2021
Genre:
HEAVY METAL
Skivbolag:
PURE STEEL RECORDS
Kill the dragon drar i gång som ett mindre eko av Steve Harris och company, men det kommer mer. Att detta band har två gitarrister lär inte överraska någon. Sångaren JayJay har en stämma åt det sprödare hållet, spröd stavas här Kai Hansen, eller bara förste Jaguar-sångaren Rob Reiss, vars röst nog låg mer på gränsen till att spricka upp än den “skönsjungande” tyskens. Antalet band som ekar av Iron Maiden är inte mätbart, så vad finns här mer?
- Kill the dragon
- Staring at the stars
- Queen of sin
- Fall for glory
- I am Omega
- The power of evil
- The final stage
- Dawn City
- World of wire
- Path of fate
I Queen of sin låter Judas Priests Scott Travis trumspel göra sig påmint. Fall for glory lär inte höja någons puls och jag börjar misströsta.
Men sedan händer det! I am Omega har en touch av sentida Blitzkrieg, och brittiska slitsamma riff av band som Jameson Raid och Trident dyker upp i glödande World of wire. Ett sånt där riff som känns som att det kan pågå i dagar. Det känns lite tunt att bandinfon bara nämner Iron Maiden och Judas Priest när Distant Past blandar och ger sin egenhändigt smaksatta variant av schweizerost.
Skivan (pun intended) har dessutom ett lite lyckligt skimmer, kanske är detta starten på en mer sammanhängande tid för projektet som har bytt medlemmar i rask takt och knappt spelat live. Men bli inte för stabila, då ryker ett starkt inslag i brittiskheten, tänk på att det finns band som på 40 år passerat sin 15:e gitarrist!
