De beskriver sig själva som ett ”obegåvat begåvat power-popband”.
Det är en lite småkul beskrivning av ett band som nu släpper en ny singel.
Vi får Lite till och Jenny nej av Killer Chilton.
Killer Chilton (Aston Slotter, Sebastian Lind, Kniven Wright och Måns Lindblom) har under den senare tiden varit inlåsta i en studio där de har snickrat ihop demos till en kommande platta.
Två av låtarna har de gjort helt färdiga och nu får vi dem: Lite till och Jenny nej. Det är svensk powerpop/janglepop med mycket gitarrer. Det är trallvänligt och väldigt lätt att fastna i.
Ska man jämföra med något annat så känns det här lite som en korsning av Gyllene Tider och Popsicle. Det känns lite taskigt att skriva Gyllene Tider för det bandets bästa före datum gick ut för ungefär 40 år sedan … Det har däremot inte Killer Chiltons gjort. Inte på långa vägar.
Så här skriver bandet i ett mejl:
Det snackas ganska mycket Teenage Fanclub, Popsicle och The Replacements i replokalen vilket på nåt sätt speglas i musiken.
De här två låtarna är riktigt sköna där det dock till en början är Lite till som man fastnar vid, inte minst på grund av likheterna med Popsicle som en gång i tiden spelades dagligen här hemma.
Efter några timmar så skadar det ju inte att byta över till Jenny nej som även den är en bra låt. Och den slår väl egentligen allting som Gyllene Tider har gjort …
[…] Några av dem flyttade sedan till Göteborg där de bildade ett band och då följde fler efter. Killer Chilton kompletterades sedan med Nima Nazem som tog över baslirandet från Wright som i stället roffade […]