Under 2017 firade Stereophonics att det var 20 år sedan de hade släppt sin debutplatta. De gjorde det genom att släppa albumet Scream above the sound.
Nu är rockbandet tillbaka med ny musik och med plattan Kind.
4/5
Artist:
STEREOPHONICS
Album:
KIND
År:
2019
Genre:
ROCK, ALTERNATIVE
Skivbolag:
THE STEREOPHONICS LIMITED, PARLOPHONE RECORDS, WARNER MUSIC
Stereophonics bildades 1992 i walesiska Cwmaman, Cynon Valley. Sedan dess har det blivit elva fullängdare
- Word gets around (1997)
- Performance and cocktails (1999)
- Just enough education to perform (2001)
- You gotta go there to come back (2003)
- Language. sex. violence. other? (2005)
- Pull the pin (2007)
- Keep calm and carry on (2009)
- Graffiti on the train (2013)
- Keep the village alive (2015)
- Scream above the sounds (2017)
- Kind (2019)
På Kind blir det elva låtar, men väljer du deluxeversionen blir det 16. De där sex extraspåren är dock bara demoversioner av samma låtar.
- I just wanted the goods
- Fly like an eagle
- Make friends with the morning
- Stitches
- Hungover for you
- Bust this town
- This life ain’t easy (but it’s the one that we all got)
- Street of Orange light
- Don’t let the devil take another day
- Restless mind
Med de här låtarna tar Stereophonics ett kliv tillbaka till rötterna. Det är ganska rak och enkelt alternativ rock – fast denna gång finns det även plats för lite gospel och americana i vissa låtar – som de bjuder på. Man kan liksom knappast kalla det här för överproducerat. Det var lite så här som man hörde dem för första gången live i London innan de ens var i närheten av att ha slagit igenom.
Efter några lyssningar av Kind så seglar den upp som ett av de absolut bästa plattorna som Stereophonics har gjort. Det är en ganska soft platta där man kan sätta sig tillbakalutad och bara låta rummet tas över av Kelly Jones, Richard Jones, Adam Zindani och Jamie Morrison. Stereophonics lyckas göra stämningsfulla låtar som är catchiga. Lägg till Kelly Jones whiskeyhesa röst så blir det något alldeles extra.
Plattan inleds med Just the good, men låt er inte luras. Det är en – tillsammans med Bust this town – av de mer snabba låtarna på albumet. Sedan blir det klart softare.
Topp tre? Stitches, Bust this town och This life ain’t easy (but it’s the one that we all got).
