1985 dök det upp ett nytt band som släppte sin självbetitlade EP: Helloween.
Nu är metalbandet pånyttfött och släpper årets kanske mest efterlängtade platta: Helloween.
Läs mer
Jag minns första lyssningen på Accepts nya Balls to the wall sent 1983. Vi som nyss hade upptäckt bandet noterade storögt att där inte fanns någon Jörg Fischer längre utan en Herman Frank.
Det är dags att få svaren på hur det gick till samtidigt som huvudsaken är att diskutera nya plattan och livet efter corona.
Läs mer
Herman Frank ramlade in i Accept strax före släppet av Restless and wild, som han dock inte spelade en ton på.
Men lyssna på gitarrtonen på Balls to the wall och lyssna sedan på Blood of the nations. Lyssna därefter på denna skiva den där gitarrtonen finns där.
Läs mer
Mindless Sinner var en vit fläck på kartan för mig till Patrik Leijen på TPL Records bidrog till min upplysning för 10-15 år sedan.
Linköpings stoltheter bildades 1981 och har mot alla odds lyckats komma tillbaka i nära nog original med den mest klassiska sättningen sedan 2014.
Läs mer
Can’t help falling in love är en fin ballad med Elvis Presley.
Hur den låter med Nomy?
Annorlunda …
Läs mer
Det brittiska metalcorebandet Architects är framme vid sin nionde studioplatta.
Vi får For those that wish to exist
Läs mer
Behöver du få lite energi när det är helg?
Då är det bara till att dra i gång Nomys senaste låt The last of us …
Den fixar energi så det räcker och blir över.
Läs mer
Något avlägset förslutet handlar det inte om här. Snarare ett cirka 40-årigt ljudförflutet med bas i England. Fast de här gossarna är baserade i Schweiz och gav ifrån sig första livstecknet med en demo 2003.
De gör ingen hemlighet av att varken ha funnits sedan 1982 eller av sina allt annat än brittiska namn, men detta är fjärde skivan.
Läs mer
När vissa får för sig att ”en comeback är ett måste!” blir det inte tvunget bra.
Men dessa danska metallskallar tog rätt beslut.
Läs mer
Kringskurna gig-mässigt, som alla andra, i dessa covid-tider satsade kanadensarna Wreck-Defy på studiojobbet förra året.
Det var uppenbart en god idé.
Läs mer
Det har gått fem år sedan Blue Hour Ghosts släppte sitt självbetitlade debutalbum.
Här är de tillbaka med uppföljaren – och Due är en vass melodisk metalplatta.
Läs mer