The Dangerous Summer släppte en kanonplatta 2019.
Nu är de tillbaka med uppföljaren – och det amerikanska rockbandet gör ingen besviken när de ger oss det lysande albumet Coming home.
5/5
Artist:
THE DANGEROUS SUMMER
Albumtitel:
COMING HOME
År:
2022
Genre:
ROCK, ALTERNATIVE
Skivbolag:
RUDE RECORDS
Det var 2009 som The Dangerous Summer släppte sin debutplatta Reach for the sun. Nu är det alternativa rockbandet – som hade en paus innan de var tillbaka igen under 2017 – framme vid sin sin sjätte fullängdare.
- Reach for the sun (2009)
- War paint (2011)
- Golden record (2013)
- The Dangerous Summer (2018)
- Mother nature (2019)
- Coming home (2022)
Det här bandet känns bara som att de blir bättre och bättre för varje platta. De har ett riktigt skönt alternativ rock-sound med en hel del punkvibbar i. De påminner väl knappast om The Gaslight Anthem – även om man får en del sådana vibbar – utan snarare om The Goo Goo Dolls som de lät förr om åren.
- Coming home
- All I ever wanted was a chance to know myself
- Sideways
- Dimensional love
- Big green eyes
- Gold star
- Meet me in the morning
- Polarity
- Wide open
- Someday
- Goodbye
Albumet inleds med Coming home – och den beskrivs enklast som biblical! Detta är makalöst fin alternativ rock/emo. Det är soft, stökigt och ganska lugnt. Det blir liksom svårt för The Dangerous Summer att hålla denna nivå plattan igenom … sicken start! Det där är inget annat än en av årets bästa låtar.
Sedan är det All I ever wanted was a chance to know myself som tar vid. Vet ni vad? Det är en ny klasslåt och det här soundet som The Dangerous Summer har gett oss de senare åren är verkligen något extra.
Sideways blir lite lugnare och kanske att man får en del The Maine-vibbar? Hur som helst så är det återigen i finfin låt, men det blir bättre … Dimoensional love bjuder på lite mer fart och det skadar inte. Här blir det ett jäkla gung och The Dangerous Summer pumpar ut energi.
Sedan överraskar de oss lite. Plötsligt blir det en akustisk ballad med Big green eyes. Lite kul att höra denna sidan av dem också.
Med Gold star är det grymma alternativa rock-soundet tillbaka. Det blir en lugnare låt igen – och The Dangerous Summer är verkligen skickligt på att göra dem.
Även Meet me in the morning är en lugnare låt och inte heller Polarity är knappast något låt som kan kallas för snabb. De gör det verkligen bra, men om man ska hitta något svagt med albumet så är det att det är lite för många lugna låtar. Fast sedan hör man gitarrsoundet på Polarity och man bryr sig inte ett smack utan bara höjer volymen och lyssnar på AJ Perdomo:
’Cause maybe I’m supposed to feel more sad
But my life plays like a movie on the walls inside my head
I gave every ounce of love I ever had
So light it on fire tonight
And watch it all burn
And maybe I’m supposed to feel more sad
But my life plays like a movie on the walls inside my head
I gave every ounce of love I ever had
So light it on fire tonight
And watch it all burn
Albumet tar fart igen med Wide open.
Det är helt klart välkommet med en snabbare låt, men det är bara tillfälligt.
The Dangerous Summer älskar att göra låtar som antingen är lugnare eller som går i ett mellantempo och då avslutar de med Someday och Goodbye.
Det är liksom bara att köpa att det blir softa låtar och njuta av ett alldeles fantastiskt album.
The Dangerous Summer
AJ Perdomo (sång, bas)
Josh Withenshaw (gitarr)
Matthew Kennedy (gitarr, keyboards)
Christian Zawacki (trummor)
