Hans diskografi har redan passerat 20 album.
Och när legendaren John Hiatt nu släpper The eclipse sessions så får vi en av hans absolut bästa plattor.
Den amerikanske singer-songwritern John Hiatt, 66, har en diskografi som inte bara sträcker sig långt tillbaka i tiden. Det är också en diskografi som går över flera olika genrer. Hiatt har till exempel blues, americana och country. Det har gett honom nio grammisnomineringar genom åren.
- Hangin’ around the observatory (1974)
- Overcoats (1975)
- Slug line (1979)
- Two bit monsters (1980)
- All of a sudden (1982)
- Riding with the king (1983)
- Warming up to the ice age (1985)
- Bring the family (1987)
- Slow turning (1988)
- Stolen moments (1990)
- Perfectly good guitar (1993)
- Walk on (1995)
- Little head (C1997)
- Crossing Muddy Waters (2000)
- The Tiki Bar is open (2001)
- Beneath this gruff exterior (2003)
- Master of disaster (2005)
- Same old man (2008)
- The open road (2010)
- Dirty jeans and mudslide hymns (2011)
- Mystic pinball (2012)
- Terms of my surrender (2014)
- The eclipse sessions (2018)
Med plattan The eclipse sessions, Hiatts första efter fyra års radiotystnad, får vi rootsrock/heartland rock/americana av högsta klass.
John Hiatt placerar själv albumet som topp tre tillsammans med Bring the family och Crossing Muddy Waters:
The three albums are very connected in my mind. They all have a vibe to them that was unexpected. I didn’t know where I was going when I started out on any of them. And each one wound up being a pleasant surprise.
- Cry to me
- All the way to the river
- Aces Up Your Sleeve”
- Poor imitation of God
- Nothing in my heart
- Over the hill
- Outrunning my soul
- Hide your tears
- The odds of loving you
- One stiff breeze
- Robber’s highway
Det är en platta som är fullmatad med riktigt sköna låtar. Det är också bra variation. Det finns båda lite softare och lite snabbare låtar. Det finns låtar som är mer americana (All the way to the river), det finns låtar som är mer country (Cry to me), det finns låtar som går åt blueshållet (Poor imitation of God) och det finns låtar så går åt folkrockhållet (Nothing in my heart).
Med en sådan variation blir det aldrig tråkigt. Det här är helt enkelt en klassplatta och det är utan minsta tvekan en framtida klassiker.
The eclipse sessions släpps i morgon den 12 oktober.
