Det är rätt sjukt hur häftigt det är med musik.
Ena gången står man i publikhavet och sjunger med när en världsartist uppträder.
Nästa gång står man på en pub och sjunger med till ett coverband …
Det spelar liksom ingen roll. När man väl är där så är det ganska enkelt: Är det bra så är det bra, liksom.
Sedan är det givetvis skillnad och stå tillsammans med 50 000 andra och sjunga med i en Oasis-låt mot att stå på en liten pub och gunga med.
Fast man ska inte underskatta det som händer på puben. Visst, en del trubadurer kanske inte ska spela på en strängad gitarr, men där finns också de som gör det väldigt bra.
Det finns många sköna trubadurer som vet vilka låta man ska köra – och gör det bra – för att se till så att folk hakar på.
För någon vecka sedan, på The Dubliner i Köpenhamn, var det ett riktigt skönt gäng som drog en rad med sköna låtar. Trubadurduon, som denna gång var förstärkt med en gitarrist, heter Stolen Stout. Det visade sig att det var ett svenskt gäng som passade på att skaka liv i danskarna, svenskarna, engelsmännen och alla andra som var på plats.
En annan hade tänkt lämna stället tidigt. Det gick liksom inte. Stolen Stout såg till att man var på ett alldeles för bra humör för att lämna in.
I sin repertoar har de låtar som What’s left of the flag, Drunken lullabies, Salty dog, Rose tattoo, State of Massachusetts, Jonny I hardly knew ya, Wild rover, Molly Malone och Tell me ma.
Ja, ni hör själva. Vem lämnar The Dubliner i förtid en sådan kväll?
Musik är helt enkelt fantastiskt!
