En gång i tiden var Taylor Swift en countrystjärna.
Nu är hon … allt – och man vet aldrig vad hon gör från platta till platta.
En sak vet man dock. Det blir bra.
5/5
Artist:
TAYLOR SWIFT
Albumtitel:
THE TORTURED POETS DEPARTMENT
År:
2024
Genre:
POP
Skivbolag:
TAYLOR SWIFT
Taylor Swift – som på en del album bland har jobbat tillsammans med Jack Antonoff (Bleachers) – verkar ha hur många låtar som helst på lager. När hon nu släpper The tortured poets department blir det hennes femte album på fem år. Egentligen blir det fler med tanke på att hon har gjort nyinspelningar, Taylor’s version, av flera av sina äldre album fast dem räknar vi inte …
- Taylor Swift (2006)
- Fearless (2008)
- Speak now (2010)
- Red (2012)
- 1989 (2014)
- Reputation (2017)
- Lover (2019)
- Folklore (2020)
- Evermore (2020)
- Midnights (2022)
- The tortured poets department (2024)
Swift började som en ung countrystjärna, men har sedan dess även gjort pop- och folk/americana-album. Hon har gjort lite vad hon känner för och varje gång har det blivit succé. Det lär det även bli med det här nya albumet fast det var väl knappast oväntat. Taylor Swift och Jack Antonoff, som återigen har hjälpt till med delar av produktionen och låtskrivandet, är en lysande kombination.
Väljer du dessutom The anthology-versionen av The tortured poets deparment får de hela 31 låtar!
- Fortnight
- The tortured poets department
- My boy only breaks his favorite toys
- Down bad
- So long, London
- But daddy I love him
- Fresh out the slammer
- Florida!!!
- Guilty as sin?
- Who’s afraid of little old me?
- I can fix him (no really I can)
- Loml
- I can do it with a broken heart
- The smallest man who ever lived
- The alchemy
- Clara Bow
- The black dog
- imgonnagetyouback
- The albatross
- Chloe or Sam or Sophia or Marcus
- How did it end?
- So high school
- I hate it here
- thanK you alMee
- I look in people’s windows
- The prophecy
- Cassandra
- Peter
- The bolter
- Robin
- The manuscript
Hon inleder albumet med Fortnight där Post Malone finns med – och de gör låten hur bra som helst. Och på tal om Post Malone … ni har väl inte missat hans album Austin med de magiska låtarna Overdrive och Chemical?
Förstaspåret visar vad Taylor Swift gör denna gång. Det blir någon soft pop. Det är lugnare låtar eller låtar som går i ett mellantempo och som sagt, det är lite soft och himla skönt att lyssna på. Det känns lite som en blandning av de tre albumen Folklore, Evermore och Midnights. Den intima folkkänslan finns på de första två albumen och de poppiga syntharna på den tredje.
31 låtar … då finns det onekligen en hel del att lyssna på, inte minst med tanke på att Taylor Swift väldigt sällan gör dåliga låtar – och att hon är en skicklig textmakare vet vi sedan tidigare.
Bland de återstående 30 låtarna finns många som sticker ut, men här är fem:
The tortured poets department
Lite soft, snygga trummor, lika snygga synthar och en härlig text där Swift sjunger: ”And who’s gonna hold you like me? // And who’s gonna know you, if not me? // I laughed in your face and said // ”You’re not Dylan Thomas, I’m not Patti Smith // This ain’t the Chelsea Hotel, we’rе modern idiots // And who’s gonna hold you like me?”
My boy only breaks his favorite toys
En av de mest synthiga låtarna, tillsammans med I can do it with a broken heart, på plattan. Det blir ett skönt soft gung och med tanke på att det finns så många mer avskalade och lugna låtar att välja på fastnar denna direkt.
Guilty as sin?
Ytterligare en låt som inte är så avskalad. Det är lite mer, och det blir någon countrypopkänsla, och då blir det väldigt bra. Dessutom blir det en smått magisk refräng.
Who’s afraid of little old me?
Bara titeln gör att detta blir en favorit: ”If you wanted med dead you should’ve just said // Nothing makes me feel more alive”.
But daddy I love him
En låt som skiftar lite i tempo, lugnt till lite snabbare och tillbaka. Swift är verkligen skicklig på att göra det och att se till så att det blir något alldeles extra minnesvärt när en mäktig refräng kickar in.
Det var fem – sex med Fortnight – låtar, men det finns oerhört mycket mer här – och gillar du lite mer avskalade låtar så är detta rena godispåsen. Det är en grymt fin platta helt enkelt.
Hennes senaste album är en total flopp. Metapopgenren tagen till sin sista hopplösa slutpunkt. Jack Antonoff borde göra allt annat än att producera Taylor-album. Den dagen Taylor vågar testa nytt, och släpper en platta som inte förlitar sig på Midnights trötta jävla mediokra melodier, det är en dag som Taylor växer som artist. Ni borde fan skämmas att ni promotar sådan jävla mediokeritet!