Den allenstädes närvarande Göran Edman!

Headless får nog inte klockorna att ringa hos alla, Italien är ju fullt av band som kanske inte är så kända längre norrut.

Eller?

4/5

Artist:
HEADLESS
Albumtitel:
SQUARE ONE
År:
2021
Genre:
ROCK, PROGRESSIVE METAL
Skivbolag:
M-THEORY AUDIO

Headless i sig grundades 1996 av gitarristen Walter Cianciusi och verkar ha släppt ur sig tre studioalbum före detta alster. Scott Rockenfield från Queensrÿche gästade på Growing Apart (2013) och då hade även Göran Edman kommit med i bandet.

Tilläggas kan att grundaren Cianciusi och den andre gitarristen Dario Parente spelar med Geoff Tate. På bas har de numera Martin Helmantel (Elegy) och trummisen Enrico Cianciusi har spelat med instrumentalgitarristen Neil Zaza. Edman i sin tur har spelat med alla, främst med Yngwie Malmsteen när det begav sig samt med bland andra Glory.

  1. A leaf’s flight man
  2. Woman in white
  3. Step back from me
  4. Misdirection
  5. Backseat rhythm
  6. Tail down low
  7. Langweile
  8. Two’s up
  9. Strenght buzz
  10. Rising up

Här bjuds det på en spelglad skiva med Edmans röst, spröda basgångar och många förklaringar till varför Geoff Tate valde dessa gitarrister till sina turnéer.

Inledande A leaf’s flight path inleder svalt, närmast jazzigt – för att sedan övergå till något som Black Sabbath kunde ha gjort under Tony Martin-eran.

Videolåten Woman in white är progressiv rock med tendenser till metal, allt gjort med den där lättheten som utmärker duktiga musiker. Step back from me är sedan lekfull 1980-talshårdrock på glättigt vis, medan Misdirection drar mot det mjukare progressiva hållet igen.

Backseat rhythm låter som en glättig 1980-tals-låt, men här blir det i stället välspelad AOR med lätta progressiva inslag och stämsång samt ett flyhänt gitarrsolo. På Langeweile gör de sedan något som får mig att tänka på Rushs Counterparts-platta.

Den stora överraskningen på skivan måste vara covern på AC/DC:s Two’s up, som de inte bara kopierar. Till skillnad från AC/DC finns här inte två låtar som liknar varandra och den musikaliska förmågan fullkomligen väller fram på ett kanske ohälsosamt sätt för skivförsäljningen.

Detta är Edmans tredje skiva med Headless och jag hoppas verkligen att det kommer fler. Skivan är en riktig favorit till jobbpendlingen då det alltid går att upptäcka nya snygga passager i låtarna.

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Föregående inlägg

Oj, så det svänger Los Fastidios!

Nästa inlägg

Frank Carter gör en frihetsskiva