Tredje albumet från kväkarskägget Gibbons där övriga 2/3-delar av ZZ Top har stannat hemma.
5/5
Artist:
BILLY F GIBBONS
Albumtitel:
HARDWARE
År:
2021
Genre:
ROCK
Skivbolag:
CONCORD RECORDS
Trion ZZ Top (”That little old band from Texas”) har kunnat fira 50 år och sångaren/gitarristen Billy Gibbons har blivit 71.
Men det hindrar inte honom från att, med hjälp av fantastiske trummisen Matt Sorum (Guns N’ Roses, Velvet Revolver och The Cult), få ihop ett gäng nya låtar där ZZ Top inte låtit höra från sig på runt nio år sett till albumsläpp.
Egentligen förväntar väl inte så värst många sig att Gibbons ska sticka av alltför mycket från en linje som närapå cementerats via 50 år med ZZ Top.
Tre ganska renodlade bluesrockiga album, följda av en delad live/studio-platta och därefter Tejas, briljanta Degüello och El Loco. Därpå det i de breda lyssnarlagren öronöppnande Eliminator och Recycler – som var mer radiovänlig strömlinje-rock, med guld i börsen och världsturnéer.
Sedan Antenna 1994 blev det tyngre och mer gitarr-riffande bluestonad rock där Gibbons gärna vek av in på små avvägar som skapade harmoniella spänningar emellanåt.
Nog med den historia som miljontals fans världen över kan på sina fem, och raskt till den handfull låtar mister Gibbons fått ihop.
De fyra första numren är gitarrspäckade och rakt rytmiska rock-nummer och även om kvalitén är hög så börjar det skimra först med Vagabond man – ett blues-stycke där texten riktigt bjuder in till skön ton-dans längs gitarrhalsen.
Och mescal-kaktusarna frodas i Spanish fly samt i det osannolika i att denne Gibbons, dammig av Texas ökensand, skulle släppa loss på en surfbräda i West coast junkie. Sedan backas han i refrängen av Stackin’ bones av töserna i Larkin Poe med ett skönt klingande vokalt resultat.
Sedan är det hårt tuggande gitarrer i en albumfavorit, S-G-L-M-B-B-R. Och finalen med Desert high är nåt slags naturromantik där hans rossligt hesa röst och sjungande gitarrtoner tycks locka fram både falkar, ödlor och skorpioner i månskenet.
Sedan är det bara att ta om allt från start igen.
Det finns gott om band som lånat ur den här stilen, men det finns ta mig fan bara en Billy F Gibbons.
