Liam Gallagher breddar sig på nya plattan

Liam Gallaghers debutplatta var en riktig stänkare.

Nu är den förre Oasis-sångare tillbaka med soloplatta nummer två – och det låter lika bra – men lite annorlunda – denna gång!

4/5

Artist:
LIAM GALLAGHER
Album:
WHY ME? WHY NOT.
År:
2019
Genre:
ROCK
Skivbolag:
WARNER MUSIC

När Liam Gallagher släppte As you were var det en platta som lät väldigt mycket Oasis – och absolut inget fel i det. Det var väl till och det man ville ha, inte minst med tanke på att Noel Gallagher gör helt andra saker med Noel Gallagher’s High Flying Birds nu för tiden.

På Why Me? Why Not. väljer Liam Gallagher att – i alla fall stundtals – ta klivet ur Oasis-spåret.

1. Shockwave
2. One of us
3. Once
4. Now that I’ve found you
5. Halo
6. Why me? Why not.
7. Be still
8. Alright now
9. Meadow
10. The river
11. Gone
12. Invisible sun
13. Misunderstood
14. Glimmer

You sold me right up the river
You had to hold me back
You could’ve looked for the sunshine, yeah
But you had to paint the whole thing black

Plattan kickar i gång med Shockwave som är Gallaghers största hit som soloartist. Den låten är den bäst säljande vinylsingeln i UK så här långt in på 2019 – och det är inte så konstigt. Det är en ganska fet låt som har mycket av allt – och den har också det där Oasis-rocksoundet som man bara älskar att höra.

Han fyller sedan på med ytterligare två singlar: One of us och Once. Det låter fortsatt mycket klassiskt Oasis. Det är lite lugnare tempo och det är en alldeles lysande start på den här plattan. Det är tre kanonlåtar på raken.

Now that I’ve found you är det lite mindre Oasis och mer Paul McCartney. Även Halo har ett annat sound. Det känns lite mer pianopoppigt, men det är fortfarande Liam Gallagher.

Även titelspåret Why me? Why not. har ett lite annorlunda sound mot det som man vande sig vid på debuten och de första singlarna från det här albumet, men det känns som om det här kommer att växa. Det finns något som lockar med det här. Ja, det är ju så enkelt att det är Liam Gallagher och med den här refrängen så vill man bara ha mer.

Men sedan kickar det i gång igen. Oj, vilket lyft det blir med Be still. Det är mer fart. Det här påminner dock om någonting. Gitarren i inledningen … visst fasiken är det Bruce Springsteen och Downbound train som man kan höra här? Det här är dock mycket mer stökigt och mer fart i. Det är en utan tvekan en ”banger”!

Sedan drar Gallagher ned på tempot igen. Alright och Now känns lite för snälla på något sätt. Visst låter det helt okej, men det är för mycket The Beatles/John Lennon över det hela. Fast det är kanske inte så konstigt när albumtiteln kommer från två målningar som Lennon har gjort som som Gallagher äger. De heter Why me? och Why not.

Plattan tar dock fart igen när han stökar till det med The river. Den känns ganska tung och ligger kanske inte så jäkla långt ifrån Oasis-låten D’you know what I mean? 

Gone är en lite speciell grej. Här får man plötsligt någon låt som skulle platsa i en western-film.

På deluxeversionen finns det tre extraspår: Invisible sun, Misunderstood och Glimmer. Den förstnämnda är alldeles för bra för att vara bonusspår. Det är även den mer poppiga Glimmer …