The New Roses har skickat ut plattan One more for the road.
Det är en platta för alla som gillar hur hårdrocken lät för 30 år sedan … och det här är kalasbra!
På 1980-talet fanns det hur många bra hårdrocksband som helst: Mötley Crüe, Ozzy Osbourne, Van Halen, Def Leppard, Saxon och W.A.S.P. för att nämna några … äh, ni har ju koll.
Bland det här gänget hade man kunnat skicka in det tyska bandet The New Roses om de hade varit aktiva då, alltså.
Nu har de skickat ut One more for the road – uppföljaren till Dead man’s voice som släpptes förra året.
- Quarter to twelve
- My own worst enemy
- Forever never comes
- Dancing on a razor blade
- Consider me gone
- Life ain’t easy (For a boy with long hair)
- Every wild heart
- Fight you leaving me
- The same moon
- Piece by peace of mind
- One more for the road
- Do I look scared to you
- The storm
- Nitro nights
Andra plattan på två år? Har The New Roses stressat fram en platta för att rida på framgångsvågen efter succén med släppet från 2016? Det var de första frågorna en annan funderade på inför den här plattan. Svaren blir 1) Underbart och 2) Aldrig.
Vi känner helt klart igen The New Roses. Det är hårdrock som både är småtung och melodiös. Man får vibbar från såväl AC/DC och Aerosmith som Guns N’ Roses och Kid Rock.
Vi får riffen, vi får draget, vi får gunget och vi får någon allsångslåt – som i min favorit: Life ain’t easy (For a boy with long hair). Det blir ett jäkla gung när The New Roses drar åt southern rock-hållet.
Det här är en platta som inte innehåller ett enda halvsvagt spår ens så den är definitivt värd att dra i gång och spela för grannen …