The New Roses ger oss 80-talshårdrock

Under 2015 var de öppningsband åt såväl Accept som Molly Hatchet.

Nu har The New Roses släppt Dead man’s voice – och visst tusan är de bra nog att stå på egna ben.

När du drar i gång The New Roses senaste platta är det nästan som om 1980-talet är tillbaka. Det är 80-talshårdrock!

Tyskarna har Guns ’N’ Roses-insiprerade gitarriff. Släng sedan på Timmy Roughs sång så har du två nycklar till ett bra rockalbum.

För det här låter bra och det är väldigt kul att lyssna på. Man hör – det går nästan att ta på – hur jäkla kul de har i The New Roses.

De trycker gasen i botten direkt med Heads or tails. Och så fortsätter det.

På titelspåret, Dead man’s voice, blir det hårdrockscountry. Det låter lite som ett Bon Jovi ståendes på en spikmatta. Typ. Det är en av plattans skönaste låtar utan tvekan.

Låtlistan:

1. Heads or tails
2. Thirsty
3. Partner in crime
4. Dead man’s voice
5. I believe
6. Ride with me
7. Hurt me once (love me twice)
8. Not from this world
9. What if it was you
10. Try (and you know why)
11. From guns & shovels
12. The Secret
13. Whiskey nightmare
14. It’s a long way
15. Leave me alone

Här finns en grym ballad i What if it was you.

I look away from the news on my tv

Another day and the last for many

It’s so far from here that it’s just pictures to me

That disappear whenever I don’t wanna see

Somebody crying

Somebody dying

What if it was you or even worse the one you love

What if it was you and somebody turns you off

Är du sugen på lite 80-talsinspirerad hårdrock så är detta plattan för dig. Det är bra från början till slut.