Om man saknar klassiskt drogdimmigt dundrande som Led Zep, Free eller Masters Of Reality så har Suicide By Tigers gjort årets platta.
Det är välproducerad, riffande bluesrock med en dynamisk sångare i Nils Lindström som emellanåt har jämförts med Glenn Hughes. Men det ska inte ligga honom till last, för han duger mer än väl själv.
Petter Rudnerts gitarrspel är sparsmakat ibland och ryter till på rätta ställena vilket ger låtarna individuell dynamik och väldigt mycket kraft.
Och på tal om kraft; basisten Peter Broch och trumslagaren Johan Helgesson får till ett dundrande, cementerat sväng som är en njutning att upptäcka i en rytmsektion.
Singelsläppta Vicious malicious är inte riktigt plattans starkaste spår, men ger ändå en inblick i vad Suicide By Tigers handlar om.
För mig är detta rent julgodis!
