Madness har precis kommit ut med en ny skiva som heter Can’t touch us now. Min Madness-själ får sej en rejäl Dr Martens-känga av kluvenhet.
Efter att ha växt upp med dessa och lyssnat på dem i snart 35 år vet jag vad de kan leverera.
Efter att ha hört kamrater som såg Madness på Grönan i september anade jag berguvar i skogen av innehållet på denna skiva. Och ja, en liten besvikelse infinner sej hos mej när jag lyssnar på låtarna. De är liksom inte dåliga, men inte heller jättebra.
- Can’t touch us now
- Good times
- Mr. Apples
- I believe
- Grandslam
- Blackbird
- You are my everything
- Another version of me
- Mumbo jumbo
- Herbert
- Don’t leave the past behind you
- (Don’t let them) Catch you crying
- Pam the hawk
- Given the opportunity
- Soul denying
- Whistle in the dark
De gör normalt sätt en del ganska melankoliska låtar på sina skivor varvat med toppar och dansanta pärlor. På detta alster känns det som om de missat att göra de glädjefyllda ska-låtar som bara de kan göra. Jag tänker bland annat på It must be love, Baggy trousers, Our house och One step beyound. Det finns tyvärr ingen sådan låt på denna skiva alls. Ett par låtar höjer sig något över mängden. De är Mr. Apples och Mumbo Jumbo kommer upp i lite klass.
När jag var ute och gick och lyssnade igenom den, funderade jag på vad passar denna skivan in nånstans … så kom jag på det. Det är lågmäld lunchmusik på en gammal engelsk pub klockan 14 en lördag. Det är trevligt, men man väntar på att fotbollen ska komma i gång så att man får skrika sig hes. Bättre eller sämre än så blir det inte.
But when that old sun go down
He’s heading off up the wrong side of town
Eyes sparkle in the red light glow
Trouser pockets he’s ready to go
Ooooooooooooh
Calm down, Mr. Apples
You’re gonna do yourself in
Tell us where you’ve been
Sorry lads, ni kan bättre. Jag hoppas att de levererar bättre den 10 decemcer i O2 Arena i London.
Vill man lyssna på ett bättre Madness ska man välja Complete Madness. Det är en av de bästa Ska skivorna nånsin.
