Mikäel – mer vemodig än någonsin

Efter låtarna Barriär och Skuggan är Mikäel tillbaka med sin tredje singel.

Då blir han mer vemodig än någonsin …

Skuggan var popmusik man kan beskriva som en blandning av Adolphson & Falk och Olle Ljungström. Det finns fortfarande kvar till viss del. De där vibbarna skickar Mikäel (Anders Ekblad) fortfarande ut, men det här skiljer sig ganska mycket mot hans tidigare singlar.

Singeln Så sakta … är så vemodig, så känslosam, så mörk, men samtidigt så vacker.

Är jag ensam i världen kvar?

Kan du stanna en liten stund till?

Även om inte mörkret vill

 

Då ler du så trött när du andas och går

Så har du din plats i solen

Du lugnar mig lite, men jag vet hur du mår

När du har din plats i solen

Jag jagas i drömmar, jag kastas omkring

Men jag har min plats i solen

Jag andas, jag flämtar, men ser ingenting

Kanske får jag min plats i solen nu

Mikäel målar upp en vacker bild av ett avsked. Det blir vispop över låten, men det är också någon avskalad synthpoprock över ljudet. Man får en drömliknande känsla när man lyssnar på Så sakta …

Och som vanligt när det gäller Mikäel: Ge det några lyssningar för det blir bara bättre och bättre.

Här kan du läsa om singeln Skuggan:

Vilket sjukt gott gung, Mikäel!