En skön indierockplatta av Sydney Sprague

Sydney Sprague är framme vid sitt debutalbum.

Vi får Maybe I will see you at the end of the world och det är en riktigt skön indierockplatta.

4/5

Artist:
SYDNEY SPRAGUE
Albumtitel:
MAYBE I WILL SEE YOU AT THE END OF THE WORLD
År:
2021

Genre:
INDIE, ROCK
Skivbolag:
RUDE RECORDS

Sydney Sprague släpper albumet Maybe I will see you at the end of the world. Foto: Pressbild

Här hemma i Sverige har vi Linn Koch-Emmery som den kanske mest lovande indieartisten. Hon släpper låt efter låt som är makalöst bra.

Borta i USA finns en bland annat Sydney Sprague som kan föra vidare den moderna indierocken. Hon gör det med både ångest och humor när hon ger oss Maybe I will see you att the end of the world.

  1. I refuse to die
  2. Object permanence
  3. Steve
  4. You have to stop
  5. Quitter
  6. Staircase failure
  7. Wrongo
  8. What u want
  9. Time is gone
  10. End of the world

Rent soundmässigt är det väl inte så himla likt om man jämför Linn Koch-Emmery och Sydney Sprague. Likheten är väl mest att de båda är ganska nya på scenen och har framtiden för sig – för det man har hört av de båda är minst sagt spännande.

Phoenix-baserade Sydney Sprague ger oss någon indierock/alternativ rock med ett drömlikt sound som även har mycket gitarrer. Textmässigt är det både ångestladdat och gjort med mörk humor. Framför allt det sistnämnda får i alla mig att sitta och småle.

Lyssna bara på Staircase failure

​​I just focus on my friends
​​It’s the way they walk in circles
​​They’re a 7 outta 10
​​On a scale of being difficult

​​Sydney Sprague

Annars kickar albumet i gång med I refuse to die. Det är en skön sak som med en ganska massiv ljudbild och Sydney Sprague har väckt nyfikenheten.

Hon vrider till soundet en del på Object permanence som är mer poprock. Steve släpptes som singel och det är lätt att förstå. Det är definitivt en av höjdpunkterna när Sprague berättar om en gammal kärlek och det är gitarrsoundet som lyfter hela låten.

Balladen Quitter är även det än jättefin låt. Den börjar som en akustisk ballad, men sedan blir det ett mer drömlikt americana-sound.

Det är onekligen en fin platta av en spännande artist som avslutar sin debut med End of the world. Fast vi får väl hoppas att vi inte riktigt är där ännu …

Musikälskare sedan liten skit ... Fem album man måste ha i samlingen? Oasis - (What's the Story?) Morning glory, The Gaslight Anthem - The '59 sound, Tom Petty - Full moon fever, U2 - The Joshua Tree, Dire Straits - Brothers in arms och Bruce Springsteen - Born in the U.S.A. Det gick inte att välja fem ...

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Föregående inlägg

Här är en fin synthpopballad med Lake Omne

Nästa inlägg

Reckless - en fantastisk debutplatta av Morgan Wade