”Vart man än tar sig i livet kommer det alltid nya hinder”

Marlene Oak (Amanda Eklund) är ett ganska nytt namn på den svenska musikscenen.

Hon släppte Head held high för ett antal månader sedan och det går inte att sluta lyssna på det …

Hur kommer det sig att du började med musik?

– Jag har alltid tyckt om att skriva texter och att uttrycka mig inom sång. Jag växte upp på en plats där musik alltid har funnits omkring mig, så det föll sig ganska naturligt när jag väl började skriva låtar.

– Sedan jag för första gången hörde mina stora idoler har jag alltid tänkt att jag vill känna det de känner. Jeff Buckley, Nina Simone, Karen Dalton, Mississippi John Hurt, Sam Cooke, Johnny Cash, Dylan … Ja, listan är lång. Musik har sitt eget liv och att kunna uttrycka sig genom något sådant abstrakt och tidlöst är något som jag alltid har fascinerats över och velat ta del av. Jag vill ge det som musiken har gett mig, vad mina idoler har gett mig. Jag blev helt enkelt förälskad i denna värld.

Det var en kul upplevelse och jag lärde mig mycket under hela processen!

Det är inte så länge sedan du släppte EP:n Head held high. Vad kan du säga om den?

– Jag är glad att jag fick spela in en live-EP och hade turen att få spela med så duktiga musiker. Det var en kul upplevelse och jag lärde mig mycket under hela processen!

– Alla de fyra låtarna på EP:n har en gemensam nämnare, vart man än tar sig i livet kommer det alltid nya hinder och det handlar om hur man tar sig från en plats till en annan, vart man än går eller befinner sig så måste man för sin egen skull hålla huvudet högt.

Man är hela tiden i en skapande process, vi fortsätter framåt, följer med vinden, utvecklas och tar in nya intryck. Man behöver lita på sig själv, annars vore allting annat meningslöst.

Är det något spår på plattan som du känner lite extra för? Varför?

– Hollow mind, den låten är hela tiden på väg någonstans och det är så jag ofta kan uppleva mig själv. Det finns många stunder då det kan vara ensamt i ens huvud och tomma tankar kan eka långt ut i intet. I slutändan har man bara sig själv och när man har kommit till den insikten ger det en enormt mycket frihet till att fortsätta ens sökande vidare. Man är hela tiden i en skapande process, vi fortsätter framåt, följer med vinden, utvecklas och tar in nya intryck. Man behöver lita på sig själv, annars vore allting annat meningslöst. Jag kan inte göra det andra ber mig om, eller vara något de vill att jag ska vara. Det är vad Hollow mind handlar om för mig.

Vad var det svåraste i med arbetet med att göra en platta?

– Hmm, det som var svårt i stunden var att jag inte mådde så bra dagen vi spelade in EP:n. Jag hade otur för att jag blev sjuk samma dag. Jag hade jättehög feber och det var verkligen in i det sista när jag sjöng Amazed. Jag åt en massa honung innan inspelningen, men det gick bra trots omständigheterna. Jag hade som sagt riktigt bra musiker och ett härligt team vid min sida så det gjorde stor skillnad.

Var hittar du din inspiration till musiken? Finns det något speciellt ställe eller kommer det spontant där du är just då?

– Jag skriver hela tiden, så fort jag får en idé så skriver jag ner det. Jag är inte så kräsen med var jag befinner mig, men jag trivs bäst att skriva på platser där jag kan finna lugn och ro och samla intryck. Till exempel ute i naturen, eller nära havet.

Hur ser framtiden ut, har du något nytt projekt på gång? Efter den EP:n så vill man ju höra mer …

– Tack snälla! Just nu är det mycket fokus på att komma ut och spela live bandet. Men absolut så finns det många nya låtar på g och jag hoppas inom snar framtid kunna spela in ett album.

Nämn fyra album som man måste höra innan man dör?

– Johnny Cash – At Folsom prison (1968), Nina Simone – Wild is the wind (1966), Jeff Buckley – Grace (1994) och Ry Cooder – Live in San Francisco (2013).

Vilken platta går på repeat just nu?

– Live in San Francisco av Ry Cooder.

Utanför musiken. Vem är Marlene Oak då?

– En 20-årig tjej som försöker hitta sin plats i den stora vida världen.

Fem snabba

The Beatles eller John Lee Hooker?

–  Oj, svår! Jag vill egentligen säga båda, men jag väljer John Lee Hooker då han är en av de stora som har bidragit till bluesgenren. The Beatles har stora influenser från bluesen. Deras stora idoler, till exempel Elvis eller Chuck Berry, var ju de främsta skaparna av rock ’n’ roll och det hade ju inte tagit sin utveckling om det inte vore för bluesen.

David eller Goliat?

– David, jag hejar alltid på underdogs.

Live eller studio?

– LIVE, eftersom man befinner sig i stunden och fångar upp det som är. Man blir ett med musiken i form av att uttrycka sig med sin röst via känslor.

Sommar eller vinter?

–  Sommar. Det är så jäkla kallt på vintern.

Storstad eller landsbygd?

– Landsbygd, där finner jag som mest ro.

(Foto: Siri Blom)

Här finns Marlene Oak på Spotify: