Sugen på lite ny synthmusik?
Gillar du klassiska synthpopband som Erasure, Depeche Mode och Alphaville?
Då har Red Cell gjort plattan för dig.
4/5
Artist:
RED CELL
Albumtitel:
RED CELL
År:
2023
Genre:
ELEKTRONISKT, SYNTHPOP
Skivbolag:
STUPID DREAM RECORDS
Det var 2005 som det svenska synthbandet – som är Jimmy Skeppstedt och Stefan Aronsson – debuterade med Hybrid society. Sedan dess har Red Cell även släppt fullängdarna Lead or follow och Endings and beginnings.
Nu är det alltså dags igen. Nu får vi bandets självbetitlade skiva, Red Cell.
- Only night
- Good morning, good light
- Coloring my bones
- We will be birds tonight
- Going back before going on
- Name the storm
- Until the end
- Sleeping on the mines
- Rust to gold
- Conquer
- Devils on the tun
Det räcker med att höra 15 sekunder på Only night för att man ska bli ordentligt nyfiken. Det råder knappast något tvivel om att influenserna kommer från Depeche Mode – och Red Cell gör det verkligen skitbra. De är en soft låt med härliga synthslingor och en stor refräng.
Andraspåret Good morning, good light skickar ut samma vibbar, men man kan även slänga in en del Erasure och Alphaville i mixen. Då känns soundet lite mer glatt.
Det tvättar Red Cell – som i år firar 20 år som band – dock snart bort och Coloring my bones känns mer som industriell synth. Det är dock inte för industriellt. Det är fortfarande melodier och ja, himla bra!
Låtarna är ofta ganska mörka med tungt pumpande basar. Det mörka går som en linje genom hela plattan, men så fort de ljusar upp soundet något så blir man extra nyfiken – som de gör i We will be birds tonight. Grunden är onekligen mörk, men så dyker det upp någon härlig synthslinga.
Det finns också låtar som bryter mönstret. Rust to gold är en av dem. Going back before going on är en annan. Här tar Red Cell bort det mörka, väljer en mindre industriell känsla och gör mer glad synthpop – och den låten blir snabbt en favorit. Jäklar så skön! En framtida klassiker? Absolut!
Det är också kul – om man kan säga så – att få höra Red Cell göra det nattsvart. De gör det i balladen Until the end …
Och de bara radar upp lysande låtar plattan igenom. Devils on the run är rena godisbiten och Sleeping on the mines gör att man börjar tänka på Joy Division. Då tänker man mest: ”Visst fan! De influenserna finns också!” Häftigt. Och himla bra!
Topp tre? Going back before going on, Only night och Devils on the run … och Good morning, good light.