När sångaren Al Barr behövde ta en paus från Dropkick Murphys ville inte bandet göra en vanlig Dropkick-platta.
I stället lyfter de fram låtar som Woody Guthrie har gjort.
3/5
Artist:
DROPKICK MURPHYS
Albumtitel:
THIS MACHINE STILL KILLS FASCISTS
År:
2022
Genre:
PUNK, CELTIC
Skivbolag:
DUMMY LUCK MUSIC, [PIAS]
Det amerikanska celticpunkrockbandet har gett oss kanonlåtar sedan 1996 och på platta efter platta har man vetat om vad man ska få. I alla fall fram tills nu …
- Do or die (1998)
- The gang’s all here (1999)
- Sing loud, sing proud! (2001)
- Blackout (2003)
- The warrior’s code (2005)
- The meanest of times (2007)
- Going out in style (2011)
- Signed and sealed in blood (2013)
- 11 short stories of pain & glory (2017)
- Turn up that dial (2021)
- This machine still kills fascists (2022)
Onekligen sticker This machine still kills fascists ut i Dropkick Murphys diskografi. Det är inte bara för att Al Barr, som har tagit en paus från bandet för att ta hand om sin mor, saknas. Det är också bandets första akustiska platta och det innehåller låtar som den bortgångne folkmusikern Woody Guthrie har skrivit, men som han sedan inte använde.
Dropkick-gänget (Ken Casey, Tim Brennan, Jeff DaRosa, Matt Kelly, James Lynch och Kevin Rheault) har länge varit fans av Guthrie och de har tidigare använt hans text och musik. Den mest kända är kanske I’m shipping up to Boston … och det var faktiskt Woody Guthries dotter Nora som hörde av sig till bandet, sedan hon samlat ihop en del material som hennes far hade gjort och som hon trodde kunde passa till ett album, om de var intresserade av att göra något.
Det var de.
- Two 6’s upside down
- Talking jukebox
- Ten times more
- Never git drunk no more
- All you fonies
- The last one
- Cadillac, Cadillac
- Waters are a’risin
- Where trouble is at
- Dig a hole
Lägg ihop allting och ni förstår att det inte blir ett vanligt Dropkick Murphys album denna gång. Ja, det är knappast så att man kan kalla detta för centlicpunk ens …
Det finns någon snabb låt, men annars är det mest lite softare låtar och det är man ju heller knappast van vid när det kommer till Dropkick. Det är dock lite kul att hör dem göra denna plattan och det finns några sköna låtar här – även om det är väldigt annorlunda.
Innan du drar i gång inledningsspåret Two 6’s upside down så behöver du nog sätta dig ned … Dropkick ger oss country som skickar ut en del Johnny Cash-vibbar!
The last one, där Evan Felker finns med, blir det mer folk.
Talking jukebox hamnar i kategorin rock så även här kan ni glömma allt med celticpunk, men det är ändå rätt skönt och det blir riktigt skönt när de trycker på lite extra.
Ten times more låter lite mer som en Dropkick-låt även om det är avskalat. Det är argt och det blir fotstampsgung och allsång. Ta bort det avskalade, men behåll resten så har du All you fonies.
Det blir några celticpunklåtar också – tack och lov! Det är ju ändå det man vill ha med Dropkick Murphys. De ger oss det med den fina Never git drunk no more, som de gör tillsammans med Nikki Lane, och Where trouble is.
Albumet avslutas med Dig a hole och där har de sparat inspelningen med Woody Guthrie själv. Det är onekligen ett perfekt avslut på en väldigt annorlunda Dropkick Murphys-platta.
This machine still kills fascists släpps i morgon den 30 september.
