Som en framträdande akt inom alternativa alternativ rockgenren emo-revival har kanske inte Into It. Over It. tidigare gjort lättsmält musik för gemene man.
Undertecknad har faktiskt inte heller särskilt bra koll på frontaren Evan Weiss tidigare material.
4/5
Artist:
INTO IT. OVER IT.
Albumtitel:
FIGURE
År:
2020
Genre:
EMO, INDIE
Skivbolag:
TRIPLE CROWN RECORDS, BIG SCARY MONSTERS
Det jag dock vet är att det gått fyra år sedan senaste albumsläppet, och att Weiss omprövat sitt förhållande till musik, vilket vi skrev om i en artikel på sidan då singeln Living up to let you down släpptes i juli. Nu har hur som helst slutprodukten Figure kommit ut och resultatet av Weiss musikaliska stålbad är musik som är – just det – mer lättillgänglig. Kanske kan vi sträcka oss till alternativ indierock den här gången, för att placera det i en genre.
För spåren av det mer alternativa, främst i form av math rock- och emoinfluenser, finns kvar – såsom ojämna taktarter (Hollow halos) och coola arpeggio-riff (We prefer indoors). Det finns även en massa smått och gott i mixen, såsom nätta xylofonslag på Perfect partmanship och effektfulla reverb-gitarrer på They built our bench again on Palmer square. Vid varje genomlyssning upptäcker jag något nytt, och det finns något väldigt trivsamt med det. Albumet och hantverket känns tekniskt, genuint och ruskigt genomarbetat.
På Figure har även Weiss fått hjälp av trummisen och producenten Adam Beck, som levererar ett trumspel som sprudlar. Det inledande kompet på Courtesy greetings till exempel är briljant i all sin enkelhet, likaså på Brushstrokes. Supertajt och superproffsigt; njutning för perfektionisten.
I sin natur känns även albumet hoppfullt, och med andra ord känns det att Weiss varit nere och vänt; inledande They built our bench again in Palmer square inleder känslosamt, där Weiss sjunger “this is the evening when I break your heart”. Men albumet igenom känns det som om stämningen successivt stiger uppåt, mot något mer positivt och hoppfullt; på näst sista spåret A lyric in my head I haven’t thought of yet sjunger Weiss “so here weare, no cause for alarm”.
Kanske är det även det han vill förmedla med albumet; i ett inlägg på Instagram skriver han att “jag ser fram emot vad som komma skall för första gången på väldigt länge, trots ett svårt år”. I sådana fall har han lyckats förmedla det budskapet väldigt bra, för just den känslan framgår tydligt på Figure. På så sätt är det ett album som gör mig glad, det är som en resa mot något ljusare och mer hoppfullt, och tjänar gott i en annars tuff tid som det är just nu.
