Arms Aloft är tillbaka med nytt material.
Vi får What a time to be barely alive – en av årets bästa punkrockplattor.
Grabbarna i Arms Aloft – ett nytt favoritband här hemma – kommer The Great Lakes. Två medlemmar kommer från Minneapolis och de andra två kommer från Wisconsin. Det är grabbar som tänker på annat än isfiske och att dricka Rhinelanders vid sågverket …
Arms Aloft är ett riktigt vasst punkrockband. De sticker ut med att det är melodiöst och de har refränger som sätter sig direkt. De påminner en del om ett tidigt The Gaslight Anthem.
På What a time to be barely alive får vi tolv låtar:
- Nothing to lose but our chains …
- Three altars for rats
- The truth is out there
- The voyage of the dawndreaders
- What a time to be barely alive
- Hollowlujah!
- Untitled
- I want to be leaves
- Sloslylove is playing at my house
- A psalm for our jobs and apartments
- West grand Ave. Maria
- … And a world to win
Men det börjar inte direkt lysande. Nothing to lose but our chains inleds med lite snack och en gitarr, men den drar i gång efter 30 sekunder och det blir i alla fall lovande.
Det blir bättre.
Det blir löjligt mycket bättre.
Three altars for rats sitter som en smäck och det är bara till av njuta av punkrocken från USA:s norra delar.
Då tar det sig ytterligare ett steg.
The truth is out there är en av de bästa låtarna jag har hört med Arms Aloft. Någonsin.
Vi får Voyage of the dawndreaders.
And if that waitress, off the 85, is still slaving there
Please treat her nice
A cup for each of us, ’cause Jesus, what a night
Let her know that she was half right
’Cause we ain’t driving spikes
But we’ve been making fucking tracks alright
For what must’ve been ages, it was Black Lodge Boys über alles
We annexed Snoqualmie and made short work of Ft. Worth and Dallas
Had a vision at 1919, hindsight 20:20 behind us
At least the nights were brilliant, if the mornings were blinding
Vi får fantastiska titelspåret What a time to be barely alive.
Det blir lite softare med Hollowlujah. Det blir fasiken bra när punkrockare inte öser på allt vad de har hela tiden – även om låten bara är dryga minuten lång.
Fast punk är punk. Det är väl självklart att det tar fart igen. Det där var bara en andningspaus.
Untitled, I want to be leaves, A psalm for our jobs and apartments … Allt är kalasbra.
Det är även avslutningslåten … And a world to win.
Detta är en platta man inte får missa!
Det är punkrock av högsta klass.
Det är Arms Aloft!
