Under 2015 var de öppningsband åt såväl Accept som Molly Hatchet.
Nu har The New Roses släppt Dead man’s voice – och visst tusan är de bra nog att stå på egna ben.
När du drar i gång The New Roses senaste platta är det nästan som om 1980-talet är tillbaka. Det är 80-talshårdrock!
Tyskarna har Guns ’N’ Roses-insiprerade gitarriff. Släng sedan på Timmy Roughs sång så har du två nycklar till ett bra rockalbum.
För det här låter bra och det är väldigt kul att lyssna på. Man hör – det går nästan att ta på – hur jäkla kul de har i The New Roses.
De trycker gasen i botten direkt med Heads or tails. Och så fortsätter det.
På titelspåret, Dead man’s voice, blir det hårdrockscountry. Det låter lite som ett Bon Jovi ståendes på en spikmatta. Typ. Det är en av plattans skönaste låtar utan tvekan.
Låtlistan:
- Heads or tails
- Thirsty
- Partner in crime
- Dead man’s voice
- I believe
- Ride with me
- Hurt me once (love me twice)
- Not from this world
- What if it was you
- Try (and you know why)
- From guns & shovels
- The Secret
- Whiskey nightmare
- It’s a long way
- Leave me alone
Här finns en grym ballad i What if it was you.
I look away from the news on my tv
Another day and the last for many
It’s so far from here that it’s just pictures to me
That disappear whenever I don’t wanna see
Somebody crying
Somebody dying
What if it was you or even worse the one you love
What if it was you and somebody turns you off
Är du sugen på lite 80-talsinspirerad hårdrock så är detta plattan för dig. Det är bra från början till slut.
[…] det här gänget hade man kunnat skicka in det tyska bandet The New Roses om de hade varit aktiva då, […]
[…] The New Roses är ett pålitligt band. […]