Oj, så fel man hade om Jay Smith!

Ibland har man förutfattade meningar.

Ibland är de totalfel.

Det var mina när det handlade om Jay Smith som är tillbaka med ett nytt album.

4/5

Artist:
JAY SMITH
Album:
YOUNG GUNS
År:
2019
Genre:
ROCK
Bolag:
DOCKS, FITH ISLAND MUSIC, SONY MUSIC

Idol har knappast lockat en annan. Det känns lika mycket som hån-tv som att ge drömmare chansen till att lyckas med sin musik. Jay Smith fanns med och vann tävlingen 2010. Det var liksom den enda anledningen till att man skulle vara ointresserad av vad han skulle släppa framöver. Löjligt tänk? Absolut. Det är svinfjantigt.

Fast man kan ju ändra på sig även om det tog nästan tio år …

Helsingborgaren, som vid sidan om sin solokarriär även finns med i rockbandet Von Benzo, har nu gett ut tre soloalbum:

• Jay Smith (2010)
• King of man (2013)
• Young guns (2019)

Låtarna på Young guns låter inte alls som de på hans förra platta (som jag snabblyssnade igenom). Här väljer Jay Smith i stället att hoppa in på countryspåret. Det är modern radiocountry/popcountry som är lättlyssnad. Man fastnar liksom i det här redan under det första spåret … Dessutom känns det som om Smiths röst är född till att göra just det här.

1. My everything
2. Ten feet off the ground
3. Roots
4. Wild roses
5. Young guns
6. Lucky strike
7. God damn you
8. Best bad suit
9. Rocky ride
10. Let my heart go
11. Closing time

Plattan inleds med My everything som skickar ut en del sommarvibbar. Tänk lite lägereld, någon bergklippa, havet och den här låten. Klockrent. Suveränt. Hur fan kan man ha missat Jay Smith är väl det som man tänker efter att ha kört den låten 25 gånger …

Cause you’re a pretty girl, my pretty little thing
You hit me like a bullet with butterfly wings
Your loving tastes so good even though it stings
You’re my everything

I knew it from the start, that you’re a live wire
You make my heart flare like a wild burst fire
Don’t want to change a thing, just be my little wing
Be my everything

Med Ten feet of the ground blir det nästan filmmmusik. Det är en låt som skulle ha plats i en alldeles lysande western-rulle. Man får nästan lite vibbar från Den gode, den onde, den fule …

Roots låter annorlunda. Här blir det country och blues. Ja, det är den mest bluesiga låten på plattan.

Annars är det Young guns som är nästa låt som man fastnar vid. Återigen är det radiocoutry/popcoutry med sköna melodier och en suverän refräng. Det är en låt som får en att minnas tillbaka till svunna tider …

På albumet finns också en duett. Jay Smith gör Best bad suit tillsammans med Minnah Karlsson (som han vann mot i Idol). Det är en skön ballad och Karlssons röst är lika bra som Smiths så då blir det ju också himla bra.

Young guns avslutas sedan med Closing time. Även det en lugnare låt som låter väldigt, väldigt bra. Här har countrysoundet tonats ned ordentligt och i stället finns det plats för stråkar.