Westerns stars – en ny sida av Springsteen

Bruce Springsteen är tillbaka med ett nytt studioalbum.

Då får vi en platta med avskalade låtar.

Vi får också en platta som är en av ”Bossens” bättre under 2000-talet.

4/5

Artist:
BRUCE SPRINGSTEEN
Album:
WESTERN STARS
År:
2019
Genre:
ROCK
Skivbolag:
BRUCE SPRINGSTEEN, COLUMBIA RECORDS

Western stars blir Bruce Springsteens 19:e studioplatta i en imponerande diskografi:

• Greetings from Asbury Park, N.J. (1973)
• The wild, the innocent & the E Street shuffle (1973)
• Born to run (1975)
• Darkness on the edge of town (1978)
• The river (1980)
• Nebraska (1982)
• Born in the U.S.A. (1984)
• Tunnel of love (1987)
• Human touch (1992)
• Lucky town (1992)
• The ghost of Tom Joad (1995)
• The rising (2002)
• Devils & dust (2005)
• We shall overcome: The Seeger sessions (2006)
• Magic (2007)
• Working on a dream (2009)
• Wrecking Ball (2012)
• High hopes (2014)
• Western stars (2019)

När Springsteen släppte förstasingeln Hello sunshine från den nya plattan var det väl mest att man tänkte. ”Okej, nu blir det en americanaplatta.” Det är en helt okej låt, men knappast något som får en att börja dansa i mörkret …

Han fyllde sedan på med singlarna There goes my miracle och Tucson train och med dem låtarna så växte förhoppningarna om en bra platta och att det skulle bli lite mer än ”bara” americana. Inte minst var det den sistnämnda låten som gjorde det. Tucson train är en kanonlåt.

1. Hitch hikin’
2. The wayfarer
3. Tucson train
4. Western stars
5. Sleepy Joe’s café
6. Drive fast (The stuntman)
7. Chasin’ wild horses
8. Sundown
9. Somewhere north of Nashville
10. Stones
11. There goes my miracle
12. Hello sunshine
13. Moonlight motel

Man ska dock ha klart för sig att det här är ingen soloplatta som har något fläskigt E Street Band-sound. Det är inte heller någon platta med det där akustiska soundet som finns på Nebraska. Springsteen bryter ny mark och ger oss i stället avskalade låtar där det finns plats för en stråkorkester. Man känner dock igen det här på ett sätt: Springsteens historieberättande finns där fortfarande. Det fungerar rätt bra det här också – även om man drömmer om ett nytt Born in the USA varje gång som Springsteen, som snart har fyllt 70 år, släpper en ny platta.

Plattan inleds med Hitch hikin’ och det är det stuket som vi får plattan igenom. Det är avskalat, det är soft, det är mörkt och det är Springsteens berättande som är i fokus. Lägg sedan till lite stråkar så har du plattan Western stars.

Det låter kanske inte så jäkla spännande, men det här är inte en platta som är gjord för att nå någon topplista på några timmar. Det här är en platta med låter som växer och växer. Man behöver helt enkelt ge den tid att växa och det gör den. Det är väl bara Tucson train och Sleepy Joe’s café som sätter sig redan vid första lyssningen. Fast det är kanske inte så konstigt. Det är två grymma låtar som höjer hela albumet.

Topp tre? Tucson train, Sleepy Joe’s café och There goes my miracle. Moonlight hotel är en fjärde favorit.