31 år sedan debuten.
Fast Melissa Etheridge slår inte av på takten utan fortsätter att leverera bra rockplattor.
Nu får vi The medicine show.
4/5
Artist:
MELISSA ETHERIDGE
Albumtitel:
THE MEDICINE SHOW
År:
2019
Genre:
ROCK
Skivbolag
MLE MUSIC, INC, CONCORD RECORDS
Den amerikanska singer-songwritern och gitarristen Melissa Etheridge släppte sin första platta, Melissa Etheridge, 1988 och hon hade framgångar direkt. Sedan har det egentligen bara fortsatt för rock ’n’ roll-drottningen som har hunnit bli 57 år.
- Melissa Etheridge (1988)
- Brave and crazy (1989)
- Never enough (1992)
- Yes I am (1993)
- Your little secret (1995)
- Breakdown (1999)
- Skin (2001)
- Lucky (2004)
- The awakening (2007)
- Fearless love (2010)
- 4th street feeling (2012)
- This is M.E. (2014)
- MEmphis rock and soul (2016)
- The medicine show (2019)
Etheridge ger oss rock, heartland rock, folkrock, blues och country på en och samma gång. Det går liksom inte att stå emot det här, speciellt inte när Etheridge ligger inne med en skönt raspig röst …
- The medicine show
- Wild and lonely
- Shaking
- Woman like you
- Faded by design
- I know you
- This human chain
- Love will live
- Here Comes the pain
- Suede
- Last hello
Att en platta får en bra start är alltid viktigt. Då lyckas artisten fånga in lyssnaren och då sitter man där och bara vill höra mer.
Det är precis vad Etheridge gör.
Plattan är fullmatad med riktigt bra rocklåtar, men inledningsspåret The medicine show är från en annan planet. Det är Queen-fotstamspsrytmer och sedan smäller det till och blir en ganska tung rocklåt. Gitarrsoundet är fett som fan!
Sedan blir det lite softare. Det blir så där mjukt skönt så att man hajar till. Wild and lonely, en låt om att släppa loss och hamna i trubbel, är kanonbra den också. Gitarrriffen är ruskigt sköna. Etheridge gör bra plattor, men det är inte ofta man fastnar på det här sätter efter två låtar …
Hon trampar på lite till på Shaking innan det blir en ballad i Woman like you. Gissa om det är känsla i den?!
Albumet avslutas med Last hello, en låt om känslorna efter en skolskjutning som händer alldeles för ofta i USA.
What started first as confusion
Is turning into revolution
What can I do? What can I be?
No child should see what I have seen
How was I to know
That was our last hello?
Det blir en platta där Etheridge varierar sig en hel del. Hon gör inte samma låt om och om igen utan hon öser på ibland och drar ned på tempot vid andra tillfällen. Det är fotstampsrytmer i någon låt, det är piano i någon annan, det är stråkar i en tredje och i en fjärde blir det mer soulkänsla. Hela tiden får vi givetvis Etheridges röst och varenda låt går hem.
Topp tre? The medicine show, Shaking och Woman like you.
