26 år senare.
2 000 konserter senare.
Millencolin är tillbaka med platta nummer nio: SOS.
Örebrobaserade Millencolin är ett pålitligt band när det kommer till att släppa plattor. Varenda gång blir det bra. Varenda jävla gång är det bra plattor som det här gänget skickar ut – och så har det varit sedan starten med Tiny tunes.
- Tiny tunes (1994) (återutgavs 1998 som Same old tunes)
- Life on a plate (1995)
- For monkeys (1997)
- Pennybridge pioneers (2000)
- Home from home (2002)
- Kingwood (2005)
- Machine 15 (2008)
- True brew (2015)
- SOS (2019)
Det har nu gått fyra år sedan vi fick True brew, men man kan väl säga att SOS fortsätter där den tog slut. Millencolin fortsätter att levererar sin halvilskna streetpunk där de varken glömmer bort melodierna, refrängerna eller de vassa gitarrerna.
- SOS
- For yesterday
- Nothing
- Sour days
- Yanny & Laurel
- Reach you
- Do you want war
- Trumpets & Poutine
- Let it be
- Dramatic planet
- Caveman’s land
- Carry on
Det är högoktaniga låtar. Det är fart och det är det här låtar som är gjorda på det sätt som man brukar koppla samman Millencolin med.
Titelspåret och singeln SOS inleder en väldigt stark platta. Det är en snabb låt där Millencolin levererar på bästa sätt direkt. Trumsmiskandet är hur skönt som helst, lägg sedan till en körsång och en sylvass refräng och du har en kanonstart på albumet samtidigt som punkveteranerna visar att de inte har tappat ett smack genom åren.
Millencolin håller tempot uppe med Yesterday, Nothing och Sour days. Här sticker den sistnämnda, som har ett vansinnigt skönt gung, ut en del.
There’s no going back
We’re on a one way track
Don’t you know that sour days are here to stay?
SOS är en platta där det inte finns något utfyllnadsspår. Varenda låt håller bra klass och att välja ut vilka låtar som släpps som singlar måste vara ett helvete … Nästa gång man mest tänker ”men för fan, Millencolin!” är med Reach you. Det är en kärlekslåt i punkrockförpackning.
Fast det är lätt att fastna vid Let it be, Caveman’s land och Carry on också … Millencolin har återigen visat att de är ett punkrockband att räkna med.
Topp tre? Reach you, Sour days och SOS.
SOS släpptes i dag den 15 februari.
Millencolin
Nikola Sarcevic (sång, bas)
Erik Ohlsson (gitarr)
Mathias Färm (gitarr)
Fredrik Larzon (trummor)
[…] White Monkey har jämförts med Millencolin känns inte helt fel. De ligger helt klart nära varandra rent musikmässigt. Det är punk eller […]
[…] ihop med rock ’n’ roll. Här finns liksom allt från fotstampsgung till ja, något som Millencolin kanske hade gjort. Saturday’s Heroes skickar helt klart ut de […]
[…] upp den och med sig har han ett sylvasst gäng – och inte minst är det kul att få se Millencolins Nikola Sarcevic här […]