De skickade ut sin debutplatta för åtta år sedan.
För en tid sedan var det italienska AOR-bandet Perfect view tillbaka med ännu en studioplatta.
De var tillbaka med Timeless.
Perfect View tog form under 2008. Det var då trummisen Luca ”Luke” Ferraresi, gitarristen Francesco ”Joe” Cataldo och sångaren Massimiliano ”Max” Ordine samlades för ett nytt musikaliskt projekt. Bandet fylldes sedan på med Pier Mazzini på keyboards och Christian ”Chris” Guerzoni på bas.
Det var line-upen då. Nu ser den lite annorlunda ut: Marco “Babba” Ciancio (sång), Francesco “Joe” Cataldo (gitarr), Luca “Luke” Ferraresi (trummor), Frank Paulis (bas) och Marco Tedeschi (keyboards).
Totalt har Perfect View nu tre album i sin diskografi:
- Hold your dreams (2010)
- Red moon rising (2014)
- Timeless (2018)
Det här är en bra AOR-/melodiös rock-platta, som dessutom har en del progressiv rock i sig, som Perfect View skickar ut. Det är tolv bra låtar där det inte finns någon låt som inte håller måttet. Dessutom finns det ett par riktigt sköna toppar.
- Stop me, kill me, leave me
- Can’t stop the fire
- Shades of us
- Your love is gone
- Don’t look back
- No regrets
- Fallin’
- Promises
- Outlaw
- Lorelai
- Timeless
- Let it go
Det krävs faktiskt inte så mycket mer än en lyssning förrän man inser att Timeless är den bästa plattan som Perfect View har gjort så här långt. Det är lite vassare AOR, det är kanske lite mer melodiöst och då har det här italienska bandet hittat hem.
Plattan kickar i gång med Stop me, kill me, leave me med ett svagt ljud, ni vet som om man hade haft radio på gång i ett annat rum. Sedan kickar den i gång. Det är gitarrer, det är piano, det är en lika bra refräng som sånginsats. Det är utan tvekan en bra start på Timeless.
Nästa gång man får en sådan där aha-känsla är med Your love is gone. Den är en powerballad som kunde ha gjorts på 1990-talet. Det är både känslosamt och mäktigt. Det är en låt som är jäkligt snyggt gjord.
Direkt efter den sparkar Perfect View i gång oss på alla cylindrar. Don’t look back är rena monsterlåten. Det är snabb samtidigt som den ger oss ett sjuhelsikens gung. Lägg sedan till ett gitarriff som göra att låten lutar över åt hårdrockshållet. Det är absolut inte hårdrock. Det är AOR med ett hårdrocksriff.
En sista låt måste nämnas. Det är Lorelai. Det är ingen The Pogues-cover utan det här är Perfect View som ger oss en skön AOR-låt som både har fart och groove.
Det här kan vara en platta för den som gillar Whitesnake, Winger och Journey.
