Amen Dunes släppte albumet Love för fyra år sedan.
Nu är han tillbaka med ny musik och vi får den purfärska plattan Freedom.
Amen Dunes, som är Damon McMahon tillsammans med Jordi Wheeler och Parker Kindred, släppte sin första platta D.I.A. 2009 och när vi har kommit ytterligare nio år framåt i tiden ser diskografin ut så här:
- D.I.A. (2009)
- Through donkey jaw (2011)
- Spoiler (2013)
- Love (2014)
- Freedom (2018)
D.I.A. gjorde Amon Dunes i en husbil i New York på en månad. Love tog två år att göra och Freedom har tagit tre år. Det kanske är därför det känns som om detta är det bästa från Amen Dunes hittills …
Vi får tio låtar och ett intro:
- Intro
- Blue rose
- Time
- Skipping school
- Calling Paul the suffering
- Miki Dora
- Satudarah
- Believe
- Dracula
- Freedom
- L.A.
Det är kanske inte den enklaste musiken att ta till sig. Det är psykedeliskt, det är alternativ rock, det är indie och det är pop. Lägg allt det i en skål och tillsätt melankoli så har du Amen Dunes. Typ så känns det.
Visst känns det mörkt, men samtidigt är det en skön groove i det hela. Lyssna bara på Blue rose så får du allt det där. Det är en låt som verkligen gör att man får upp ögonen för Amen Dunes.
Miki it’s all fine
Catch the next wave
Miki Dora
Darken the waves
Miki Dora är en annan ruskigt bra låt. Det är en låt om den berömde surfaren, Miklos ”Miki” Dora, som var en av sin tid mest begåvade och innovativa surfare och han var motståndare till surfingens kommersialisering. Han var också kriminell och dömdes för bedrägeri. Dora var älskad för det han gjorde på surfingbrädan, men han var också fruktad för sitt heta temperament.
Det är ett lite speciellt sound så det kan ta några lyssningar innan det sitter, men det här är helt klart en platta som växer och växer.
Låtarna är en personlig reflektion av McMahons liv. Det är hans uppväxt, barndomsvänners livsöden och inte minst relationen till sin far och sin mor, som diagnostiserades med obotlig cancer under början av albumets inspelning.
