De har influenser från band som The Pogues, Flogging Molly, Levellers, The Clash och Social Distortion.
Då är det väl självklart att man måste lyssna på Mr. Irish Bastard.
Mr. Irish Bastard började lira 2006 och då handlade det om att spela på små, små scener. Tolv år senare har de flera studioalbum i ryggen och de har lirat live i såväl Kina som Japan för att nämna något. De har också fått dela scen med The Pogues, Flogging Molly, Dropkick Murphys och Levellers.
Nu släpper det här tyska bandet plattan The desire for revenge.
- Black eye Friday
- Oliver Cromwell’s head
- Darlinka (Darling Karlinka)
- Poor irish Billy
- Pirates of the irish sea
- Phoenix
- We are the drunks
- Mike Malloy
- I only like you when I’m drunk
- Time after time
- … Before the devil knows you’re dead
- The soundtrack of my life
Det är celticpunk/folkpunk som Mr. Irish Bastard – vilket jäkla bandnamn förresten – bjuder på. Och vi får att det där man ska få då. Det är stampa foten-takter och allsångsrefränger, det är mandolin, banjo och tin whistle.
Här finns några sjukt bra låtar. En är I only like you when I’m drunk som jag i fortsättningen kommer att spela för några värdelösa kompisar (Linkan, Hkiz och Yffe känn er träffade) här hemma när de dyker upp alldeles oinbjudna, men ändå lyckas bryta sig in på något märkligt sätt.
Annars kickar plattan i gång med den fantastiska Black eye Friday. Det är ett sådant gung att man liksom inte kommer undan. Det är en låt om den sista fredagen före jul då det är mest populärt att ha fester i England. Det är också en av kvällarna som polisen och ambulanserna har mest att göra …
Den största favoriten är dock Phoenix som låter väldigt annorlunda mot resten av låtarna på albumet. Det är lite mörkare, men det är fortfarande folkpunk. De skalar dock ned det en del. Det låter makalöst bra!
The soundtrack of my life är en annan missa inte-låt. Vi får också en cover. Låtvalet där är kanske lite oväntat. Det är Cyndi Laupers klassiska Time after time som får en helt annan utstyrsel här.
Det här var faktiskt en liten överraskning. The desire för revenge är lite mer än en kom så ska vi skåla-platta. Mr. Irish Bastard har en del sköna twister i sina texter som gör att man inte kan sluta lyssna, men visst, en knapp av någon irländsk godsak till detta en lördagskväll hade ju inte skadat …
