Nej, nej, nej!
Cock Sparrer har släppt sitt åttonde album Hand on heart – och det låter som vanligt för jävla bra.
Men … det ser ut att vara det sista albumet som det klassiska oi!-bandet släpper.
5/5
Artist:
COCK SPARRER
Albumtitel:
HAND ON HEART
År:
2024
Genre:
PUNK, OI!
Skivbolag:
CHASE THE ACE, CHERRY RED RECORDS
Cock Sparrer har varit med länge nu. Det ikoniska brittiska punkbandet bildades 1972 i London och tillhörde banden som banade väg för det tidiga 1980-talets punkscen.
Cock Sparrer – som både har lagts ned och återstartats – fick kanske inte det stora genombrottet själva, vilket kan kännas märkligt för detta är verkligen ikoner inom oi! och det finns minsann en hel del guldkorn här.
- Cock Sparrer (1978)
- Shock troops (1982)
- Running riot in ’84 (1984)
- Guilty as charged (1994)
- Two monkeys (1997)
- Here we stand (2007)
- Forever (2017)
- Hand on heart (2024)
Egentligen var det väl ingen – inte ens de i bandet själva – som trodde att det skulle bli fler album. De kände sig nöjda med Forever som de släppte 2017.
Men, vad jag har läst, så kom covid-19-pandemin och bandet fick ett sug efter att göra något under den perioden så det blev ett album till. Det åttonde i ordningen. Och det sägs vara det sista. Tyvärr. De har dock inte sagt att bandet kommer att lägga ned, det handlar mer om att sluta med att ge ut fullängdsalbum.
Fast man får ändå säga att Cock Sparrer väljer att de ser till så att det blir ett minnesvärt albumslut – för Hand on heart är en banger! Det är en platta som är fullmatad av grymma oi!-låtar där de flesta har feta allsångsrefränger!
- With my hand on my heart
- Mind your own business
- I belong to you
- Rags to riches
- No way out
- Take it on the chin
- Nowhere to be found
- One way ticket
- My forgotten dream
- Here we stand
Cock Sparrer kickar igång Hand on y heart med With my hand on my heart – och det känns som en fortsättning på Forever. Det är melodiöst, snabbt, ett härligt gitarrlirande och en refräng som skulle få vilken fotbollspublik som helst i London att börja sjunga med – och Colin McFaulls sång känner man igen.
På tal om att känna igen. Låtar som, för att nämna några, I belong to you och Take it on the chin kan man väl kalla klassiska Cock Sparrer-låtar – och de låter makalöst bra!
Det finns faktiskt inte ett svagt spår på albumet, men ytterligare några är värda att nämnas lite extra: One way ticket, för det gunget är som från en annan värld, No way out och Nowhere to be found som kan beskrivas på samma sätt – för det härliga soundet som både är snabbt och melodiskt plus allsångsrefrängen givetvis.
Sedan finns även My forgotten dream, som sticker ut på grund av av det lite mer softa soundet och stråkarrangemanget, Rags to riches, som är lite mer rå, samt sistaspåret Here we stand som bjuder på fotstampsgung.
När jag skulle betygssätta albumet så tänkte jag en fin fyra. Sedan lyssnade jag en gång till – och jag älskar ta mig fan varenda låt! Då går det inte att sätta något annat än en femma. Årets oi!-platta? Jag tror det.
Och detta är det bästa som Cock Sparrer har gjort sedan starten för över 50 år sedan. De har faktiskt aldrig låtit bättre på ett album.
Cock Sparrer
Colin McFaull (sång)
Mick Beaufoy (gitarr)
Daryl Smith (gitarr)
Steve Burgess (bas)
Steve Bruce (trummor)
